Ett oerhört svek

Karin Rebas igen
http://www.vk.se/1459297/karin-rebas-satt-barnens-behov-forst?mobil

Åsikter. Nyligen inträffade en tragedi i skånska Hörby. En flicka på tre år fördes bort från sina fosterföräldrar av en person hon knappt känner – en person som dessutom har suttit i fängelse för att ha misshandlat henne. När detta skrivs, fem dagar senare, är flickan ännu inte återfunnen. Men enligt den lokala polisen är det oklart om ett brott har begåtts.

Hur kan det komma sig? Jo, den som förde bort flickan är hennes biologiska mamma.
Bakgrundshistorien är följande: Flickan hittades av socialtjänsten under ett oanmält hembesök 2012. Då var hon bara fyra månader gammal och så apatisk och undernärd att socialsekreterarna trodde att hon var död.

Det visade sig att pappan hade misshandlat henne sedan födseln – nypt henne, gett henne knytnävsslag och till och med brutit hennes lårben. Mamman försökte inte stoppa misshandeln och såg inte heller till att hon fick vård. Båda de biologiska föräldrarna dömdes till fängelse.
Flickan placerades i ett familjehem, som hon med tiden knöt an till. Hon har syskon, kompisar och går i förskolan.

Men när den biologiska mamman blev fri och ville få tillbaka flickan gav rättsväsendet henne rätt, trots att socialnämnden ansåg att mamman var ytterst olämplig. I januari i år beslutade förvaltningsrätten i Malmö att flickan skulle börja träffa sin mor regelbundet, för att på sikt göra det möjligt för dem att leva tillsammans.
Tyvärr verkar det inte vara särskilt ovanligt att de biologiska föräldrarnas vilja att få ta hand om sina barn får gå före barnens behov. Regelverket tycks utgå från äldre barn, som redan har knutit an till sina biologiska föräldrar. Inte från barn som omhändertagits sedan späd ålder.

”Enligt lagen är det barnen som har rätt till sina föräldrar. Men domstolar dömer ofta som om det vore föräldrarna som har rätt till umgänge,” förklarar psykologen Åsa Landberg, som bland annat har jobbat för Rädda Barnen i tio år (Sydsvenskan, 27/5).

Den som känner en treåring vet att de är medvetna individer, med egna behov, tankar och känslor. Även under de bästa förutsättningar kan det vara svårt för små barn att till exempel skolas in på förskolan.

I det här fallet har flickan varit så rädd för sin biologiska mamma att fosterföräldrarna har behövt vara med under de övervakade mötena mellan mor och barn. Det var vid ett sådant tillfälle som den biologiska mamman och flickan plötsligt försvann.
Om mamman hade gett flickan en örfil hade hon kunnat bli anmäld för misshandel. Men när hon utan någon som helst förberedelse sliter bort flickan från dem hon ser som sin familj är det oklart om ett brott har begåtts.

Nu har socialtjänsten begärt att flickan ska tvångsomhändertas enligt LVU, lagen om vård av unga, och det är på den grunden som polisen letar efter henne. Det är bara att hoppas att de gör sitt yttersta och att hon snart ska hittas.
För hittills har förälderns rätt till sitt barn prioriterats högre än barnets rätt till trygghet. Det är ett oerhört svek.
Karin Rebas