http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/kerstinweigl/article20983526.ab
Redan innan barnet föddes visste Tobias att han kanske var pappan. Mamman kunde inte ta hand om barnet. När faderskapet var fastställt blev Tobias vårdnadshavare men då inleddes en svår process att få ta hem pojken, som placerats hos ett ungt par i Bollnäs.Att hemflyttningen måste ske försiktigt och gradvis tyckte Tobias var naturligt, men gradvis gick det upp för honom att familjehemsföräldrarna hela tiden trott att pojken skulle växa upp hos dem.Vad är barnperspektivet?
Efter ett tag ansåg socialnämnden i Bollnäs att pojken visade tecken på att må dåligt, och att det skulle bero på umgänget med pappa Tobias. Uppgifterna kom huvdsakligen från familjehemsföräldrarna.
När Tobias ville fortsätta planen för hemtagning av sitt barn lades ett flyttförbud, som undanröjdes av domstol. Då svarade socialnämnden med att tvångsomhänderta pojken med stöd av LVU, lagen om vård av unga. Som skäl gav man att Tobias inte skulle ha visat tillräcklig förståelse för sin sons behov och reaktioner.
Upphäver domen
Det är den domen som Högsta förvaltningsdomstolen nu upphäver, med mycket bestämda formuleringar dessutom. Kammarrätten borde inte ha beslutat om LVU. Förutsättningar för tvångsvård fanns aldrig.
Ur domen: "...önskemål om regelbundet och frekvent umgänge med sonen måste ses som både naturligt och befogat" för att en pappa som vill ta hem sin son.
Tobias har redan kontaktat det team barnpsykologer i Malmö som han tidigare haft kontakt och kan stödja honom när en hemflyttningsprocess återigen ska sättas igång. Igen, Den senaste tiden har han åkt 169 mil för att träffa sin son tre timmar var tredje vecka.
Vem ser barnet som sina?
Vem har han anknytning till?
Har föräldrar alltid rätt till sina barn?
Visst det blev fel men blir det rätt för barnet genom att rätta till? Är barnets bästa att flytta ifrån allt han känner igen som sitt bara för att det är en biologisk pappa? Om hans anknytning är hos någon annan?
Visst kommer barnet att anpassa sig, han har inget val. Han kommer inte att fara illa, men är det han´s bästa?
Jag är tveksam.
Anknytning måste bli viktigare i beslut runt barn. Då det gäller barns bästa måste man utgå ifrån anknytning inte biologiska band.
Visst är det hemskt och fel har begåtts men att rätta till genom att göra fler?
Jag menar inte att kontakten skall klippas utan sonen och pappa kan träffas ändå. Man kan hantera det som skillsmässobarn. Träfas mer på lov och helger men flytta? NEJ
HUR naturligt skulle DET vara för sonen- att flänga hit och dit - VAR är barnperspektivet i det?
SvaraRaderaDet finns många som inte tycker som du- och tur är det !- för barnen!
Barn har rött till sina biologiska föräldrar, sitt ursprung , sina gener- så länge man är en bra förälder , och det var ju Tobias .
Jag håller med om att barnet har rätt till sitt ursprung men anser inte att det ena utesluter det andra. Ett barnperspektiv utgår ifrån det barnet ser som sitt. Han skall själv klart ha rätt till sin pappa men han har sin anknytning någon annan stans och skall därmed inte ryckas upp. Ökat umgägen övernattningar över lov. Jag har inte överhuvudet taget inte diskuterat pappans lämplighet
RaderaDin ståndpunkt är ju klar-
SvaraRaderaFör dig verkar det aldrig vara ett barns bästa att vara med den som. Satt barnet till världen ?
Varje barn har Rätt till sin förälder , den förälder barnet alltid kommer att söka upp på något vis - i detta fallet fanns en stark pappa -som besegrade kolossen soc, och som var lycklig över att ha blivit pappa - vad är det som är så konstigt med det?
Då har du misstolkat mig. Jag anser att barn alltid skall ha rätt till sina föräldrar om de mår bra av det. Men idag är det tvärtom, på den vuxnes villkor. Bio kan kräva umgänge medan barnen inte har samma rätt. Bio kan fortsätta bestämma även om barnet far illa av det. Neka BUP, glasögon, stöd i skolan, pass vilket gör att barnet inte kan åka med familjen på utlandssemester.... Ett barn som vill träffa en vuxen föräldrer har inget att säga till om. Jag utgår ifrån barnets anknytning det är där de har sin trygghet och det skall man bara bryta om man absolut måste.
RaderaVisst är det positivt att det går att ändra ett beslut, men otroligt sorgligt att det, återigen, endast beror på ´"föräldrarätten". Det är hans barn alltså måste han ha rätt att "få" sitt barn. Jag blir så himla ledsen för barnets skull. Ett barn som inget annat vet än de föräldrar han redan bor med. Fruktansvärt illa skött från början. Pappan skulle självklart ha haft vårdnaden och pojken hos sig direkt, men nu är det ju redan fel! Sen flera år tillbaka! Och återigen ett stackars barn som ska betala för soc usla kompetens och rutiner. Först var det sorgligt för den här pappan, men nu blir det mycket mycket sorgligt för det här lilla barnet...
SvaraRaderaI socialtjänstlagen står det tydligt att barn främst skall fosterhems plasseras hos biologiska släktingar .... detta händer allt för sällan .... varför sätts barn hos personer som är helt okända ?? Hur påverkar detta barnen ??
SvaraRaderaMin upplevelse om det är (genom kontakter i olika familjehems-nätverk) att de flesta kommuner faktiskt strävar efter det. Det är många i nätverken som är familjehem till sina nära släktingar (barnbarn, syskonbarn osv). Men det finns tyvärr alltför många kommuner som slarvar och gör märkliga bedömningar även kring detta...
Radera