Malena Ernmans dotter

Nyss talade Malena Ernman om att hennes dotter har Aspergers. Hon berättar öppenhjärtligt om hur det har varit.
http://www.expressen.se/halsoliv/halsa/det-har-varit-ett-helvetiskt-ar/

– Hon kom hem från skolan, ville inte äta, slutade prata, slutade läsa, slutade vilja – slutade fungera helt enkelt. Lukter, ljud, allt blev förstorat, jobbigt och svårt. Vi slussades mellan ätstörningsenheten och BUP, hon rasade i vikt och under några månader var hon riktigt illa ute. Ingen kunde göra något innan hon var stabil i vikten.

Det är så många som är i samma situation som hon – som känner sig ensamma och maktlösa.

– De ringde från skolan, vi hämtade henne och slussades sedan mellan olika läkare, vårdcentralen, akuten, det togs blodprover – vi visste inte vad det var och Greta ville inte prata och inte äta. Hon var bara väldigt ledsen och deprimerad och ville inte gå till skolan, ville inte vara där. Vi var hemma med henne 24 timmar om dygnet. Hon ville mest sitta i soffan med oss.

Mitt i detta känslomässiga kaos skulle Malena sjunga krävande barockopera.
– Det var dessutom en mycket fysisk roll. Jag dansade, gjorde akrobatik och hade en muskelkostym på mig som gjorde att jag badade i mitt eget svett varje kväll. Varje föreställning var som ett tre timmars träningspass!
Till slut orkade inte kroppen längre. Malena kollapsade – tre gånger. Fem föreställningar fick ställas in.
– Jag svimmade bakom scenen när jag skulle göra entré. Kungen och drottningen var där, Säpo var på plats och det var högtidligt värre. Precis när jag skulle börja sjunga tuppade jag av. Jag vaknade med huvudet i dirigentens knä. "Skyll på mig", sade han. "Jag är ändå alltid försenad". Publiken fick vänta en kvart, sen vaknade jag till och gick in och gjorde en jäkligt bra show! Det var ingen som märkte något...

– Aspergers i sig är inget problem, säger Malena. Det är snarare en begåvning man har. Problemet är att man ofta inte kan spela ett socialt spel – i Gretas fall tycker hon inte om ytliga saker, som att prata om killar, smink eller Iphones – och hur samhället bemöter de som är annorlunda, som tänker på ett annorlunda sätt. Så fort man inte är som alla andra hamnar man i utanförskap och en mobbning, som kanske inte syns. I vårt fall fick Greta diagnosen i tid, eftersom hennes kropp reagerade så våldsamt på utanförskapet att hon slutade äta.

Greta har aldrig haft problem med vänner. Det var inte förrän nu, när vissa blir tonåringar och andra stannar upp, som utanförskapet blev tydligare.
– Skolan säger att problemet är att hon är för tyst och att hon inte tar tillräckligt med plats. Och det stämmer ju väl överens med den generella bilden i samhället i dag där social kompetens värderas skyhögt över faktisk kunskap – det är ju fruktansvärt! Och en livsfarlig utveckling tycker jag. Jag var lika tyst när jag var liten. Jag kunde ligga på golvet tolv timmar i sträck och skriva noter och ansågs vara en supernörd. Jag blev mobbad, men hade en enorm trygghet i musiken. Jag kunde sjunga och därför blev jag accepterad – annars hade jag nog varit väldigt mycket utanför.

– Nu mår Greta väldigt bra igen, säger Malena. Hon dansar flera dagar i veckan och spelar teater - på scen säger hon att "hon är i karaktär" och då är hon inte blyg. Det var samma sak när hon satt i direktsändning i "Vi i 5:an" när hon var som mest sjuk. Hon hade inte pratat med någon i klassen på flera månader, men gick dit, var trygg och lugn – alla andra var alldeles skakiga - och svarade rätt på nästan alla frågor.
 

Hon berättar för att göra det lättare för andra att berätta, för att få förståelse. Det talas ju så mycket om ADHD men inte så mycket om andra diagnoser, som är lika vanliga.