Underlätta för adoption för barn i familjehem

Hittade en artikel från förra året
http://www.bpis.se/underlatta-for-adoption-av-barn-i-familjehem/

Barnets bästa ska vara avgörande vid frivilliga eller påtvingade myndighetsåtgärder som rör barn. Men vid familjehemsplacering går praxis ut på att i första hand se till de biologiska föräldrarnas rättigheter. Det leder i många fall till att barnen far illa, skriver psykiater Jonas Gondinger.
 

Kammarrätten i Skåne har nyligen beslutat att återförena en flicka med en förälder som dömts för misshandel. Föräldern har dessutom underlåtit att agera när flickans andra förälder under lång tid misshandlade henne. Flickan har vistats i ett familjehem över ett år men nu har alltså kammarrätten beslutat att hon ska återförenas med sin förälder. Anledningen till domstolens beslut är att föräldern i fråga är barnets biologiska förälder.

Barnets bästa ska vara avgörande vid frivilliga eller påtvingade myndighetsåtgärder som rör barn (Socialtjänstlagen och lagen om vård av unga, LVU). Socialnämnden kan när som helst ansöka om att den juridiska vårdnaden om ett omhändertaget barn överförs till familjehemsföräldrarna. Efter tre år ska socialnämnden särskilt överväga en sådan ansökan. Förvaltningsrätten eller Kammarrätten kan luta sig mot ovannämnda lagar samt Föräldrabalken och besluta att familjehemsföräldrar som tagit väl hand om ett barn får överta vårdnaden från de biologiska föräldrarna. Domstolen kan ge de biologiska föräldrarna umgängesrätt med barnet. När familjehemsföräldrarna tilldelats vårdnaden av barnet kan domstolen även låta dem adoptera barnet. Båda dessa lagliga möjligheter används sällan i Sverige.

Det finns forskning som visar att barn som adopterats av familjehemsföräldrarna får färre sociala problem på sikt, än i de fall där familjehemsföräldrarna endast fått vårdnaden om barnet i fråga. Man tror att det beror på att adoption ger barnet en större juridisk och social trygghet. Barnet behöver inte leva i ovisshet. Barnet vet att det inte kan tvingas bort från familjehemmet och det leder till en tryggare anknytning mellan barnet och familjehemsföräldrarna.

Viktigt är att kontakten med ursprungsföräldrarna sker på barnets villkor. Som läget är i dag kan omhändertagna barn i Sverige påtvingas umgänge med de biologiska föräldrarna, för att underlätta en tillbakaflytt till ursprungsfamiljen längre fram.

Om inte en återförening med ursprungsfamiljen är det allenarådande målet kan umgänget med de biologiska föräldrarna ske på frivillig basis. Det viktigaste är då att barnet får knyta an till familjehemsföräldrarna. Den norska lagstiftningen fungerar på det viset. När barn i Norge vistats i familjehem under en tid av två år skall myndigheterna aktivt besluta om en varaktig lösning för barnet. Man kan då besluta att barnet skall stanna permanent i familjehemmet, om barnet knutit an starkt till familjehemsföräldrarna.

Varför finns i Sverige målet att barnet nästan alltid ska återförenas med de biologiska föräldrarna? Jag tror att det i slutändan handlar om att man ser till de biologiska föräldrarnas rättigheter i första hand. Barnet kommer i andra hand. De biologiska föräldrarna hävdar sin rätt och det finns sociala myndigheter som skall ge dem allt tänkbart stöd. Barnen har svårare att föra sin talan. Detta strider mot svensk lag och FN:s barnkonvention. Sverige borde kunna bättre.