Saknas barnperspektiv i domstolarna

En debatt artikel som lyfter det jag försökt belysa länge.
http://www.bpis.se/var-ar-barnperspektivet-i-de-svenska-domstolarna/

Dessvärre delar jag Ivarssons uppfattning om att de flesta jurister saknar den barnrelaterade kompetens som är en förutsättning för utförandet av tillfredsställande bedömningar i mål där kunskaper om barns behov, utveckling, och intressen är av minst lika stor vikt som förmågan att tolka lagtexten. Däremot kan jag omöjligt betrakta denna avsaknad som ett hållbart argument för att överlåta bedömningen åt tillämpare som varken kan sägas besitta den juridiska eller barnrelaterade sakkunskapen. Jurist eller nämndeman – bedömningen av barnets bästa fordrar mer än allmänmänskliga kvaliteter såsom samhällsintresse eller omvärldsengagemang.

I vårdnadsmål fungerar barnets bästa som beslutskriterium. Den lösning som på bästa sätt tillgodoser det enskilda barnets intressen ska eftersträvas. I mitt examensarbete på juristutbildningen vid Uppsala universitet, Barnets bästa i vårdnadstvister – är vetenskap och beprövad erfarenhet lämpliga kriterier för bedömningen? har jag kunnat påvisa att bedömningarna primärt grundar sig på antaganden och föreställningar om vad barn i allmänhet behöver, trots att lagens förarbeten föreskriver ett beaktande av vetenskapligt förankrad kunskap. Många av dessa antaganden saknar inte bara relevans för det enskilda barnets situation utan också stöd i forskningen. Våld och övergrepp utgör det kunskapsområde där bristen på kompetens kan resultera i mest allvarliga konsekvenser. Svenska domstolar tycks idag sakna det som krävs för att utföra tillfredsställande utredningar utifrån ett barnperspektiv, och konsultation av extern kompetens sker i mycket begränsad utsträckning.

FN:s barnrättskommitté föreskriver i sina allmänna kommentarer, avsedda att fungera som tolkningsunderlag för barnkonventionen, att bedömningen av barnets bästa som huvudregel bör omfatta en representation av flera olika kompetenser, och konsultation av utomstående expertis inom områden som sociologi, hälsa och psykologi.
Kvaliteten på bedömningen av barnets bästa måste höjas, men detta låter sig knappast göras genom att ersätta en undermålig tillämpning med en annan.
Jag lägger mig inte i Advokatsamfundets säkert ansträngda relation med nämndemannakåren, men eventuella försök till diplomati bör ske på bekostnad av något annat än den självklara rätten till en rättssäker bedömning som också tillfaller varje person under 18 år.
 

Gång på gång kommer det domar som helst saknar barnperspektiv. Hade kontakt med en fostermamma som har en placering ett barn vars föräldrar misshandlat så grovt att de fått flera år i fängelse för det. Barnet var helt apatiskt då det kom. Barnet har bott i familjehemmet i tre år .
Nu menar en domstol att barnet skall hem. Mamman avtjänar sista delen av straffet med fotboja.  Rätten menar att man inte kan vara säker på att hon gör det igen och därför skall barnet hem. Man avslår först vårdnadsöverflyttning sedan fortsatt LVU.
I sådana fall anser jag att föräldra rätten är förbrukad.