Gemensamt ansvar

Barn är inte bara föräldrars ansvar som en krönikör skriver.
http://www.etc.se/kronika/om-det-bara-ar-foraldrarna-som-tar-ansvar-barnen-barkar-samhallet-helvete
Vi måste alla hjälpas åt för att inte hela samhället skall haverera.

 ”Man vet ju själv bäst vad som är bra för ens barn”. Självklart är det åt helvete med oansvariga föräldrar, men omvänt är tanken om barn som enbart sina föräldrars angelägenhet en styggelse. Barn misshandlas, far illa och ignoreras, barn som kommer ut förskjuts av bigotta föräldrar. Det är så självklart att det inte bara är deras föräldrar som kan eller ska vara ansvariga. Att vi idag vet att resursskolor behövs för barn med exempelvis NPF-variationer har inte hindrat Stockholms stad från att vältra över ansvar från kommunen till föräldrarna. Överhuvudtaget vet vi idag både som samhälle – och de flesta föräldrar – mer om hur olika barn och deras förutsättningar är. Men av det följer inte att barn bara är föräldrars ansvar.
 

Självklart ska vi ta ansvar för våra barn. Men vi måste i högre utsträckning se alla barn som våra. Det är när vi slutar göra det som samhället barkar åt helvete om en generation.     
 

Jag kan bara hålla med.
Hittade även en som föreläser om hur barn som utsätts för trauma påverkas.
https://www.youtube.com/watch?feature=youtu.be&v=nMOGqAlQ9bI&app=desktop
(varning ca 1.10 för en skämsels grej för att visa vad han menar)
Han visar hur man trasar sönder de system som finns som skall varna.

Barn som utsätts för trauma behöver dubbel hjälp dvs både för trauma men även för det inneboende systemet som slår larm att dra sig undan.  Om barn inte får hjälp kommer det att medföra att de både är skadade men även drar sig undan utan att bearbeta och får fel inställning på grund av skadan. Det medför att de kommer att sluta larma, tala om när något är fel eller larma trots att det inte är någon fara. 

Kanske inte konstigt att rön visat att barn som utsats för trauma visar på samma  symptom som barn som har diagnoser.