Det är min dotter det handlar om

Kärlek håller sig inte till ras eller religion utan kärlek går över gränser och det ståller till det.
Jag förstår att de kommit till eftersom många invandrare gifte sig med svenskor för att få stanna. Samtidigt kan jag tycka att om man tar till något så drastiskt för att få stanna så är alternativen för hemska och man borde ta hänsyn till det. 
Ibland är det lagar och paragrafer som är fyrkantiga och vägrar att lyssna till sunt förnuft. Som i det här fallet.
http://www.corren.se/asikter/debatt/vi-talar-om-min-dotter-7822196.aspx

Min fru heter Francoise och är från Kongo. Hon kom till Sverige 2013, men 14/3 2014 beslutade Migrationsverket (MV) att hon skulle överföras till Italien enligt Dublinförordningen. När min fru fick reda på beslutet – i maj – var hon gravid. Inför utsikten att hon och barnet skulle hamna i ett italienskt flyktingläger beslutade vi att gömma henne. Den 23/9 arresterades hon dock av polisen och skulle deporteras. Men utvisningen sköts upp till efter 8/2 2015, därför att graviditeten gjorde det farligt för min fru att resa.

Vi pustade ut. Vi tog för givet att MV skulle se annorlunda på saken när väl barnet hade kommit. Vår dotter Maria föddes 8/12, 4 veckor för tidigt. Hon är svensk medborgare sedan födseln, precis som jag.
Men MV insisterar: min fru ska utvisas. Att hon är gift med en svensk spelar ingen roll. Att jag kan försörja henne spelar ingen roll. Att hon ammar vår dotter spelar ingen roll. Att vår dotter är svensk (och alltså inte kan utvisas) spelar ingen roll. Att min fru garanterat kommer att få uppehållstillstånd i Sverige – baserat på att vi är gifta och har en dotter – spelar ingen roll. Att MV mycket väl kan göra undantag från Dublinförordningen om de vill spelar ingen roll.
MV:s kommentar var ”Det är upp till dig och din make att bestämma var er dotter ska bo”. Går det att uttrycka sig mer känslokallt? Är MV ens medvetet om att det är en svensk medborgare det handlar om?
Så vad ska vi ta oss till? Vi lever bokstavligt talat i en mardröm.
 

Sedan ställer han frågor till ansvarig minister:

 1) Barnkonventionen är inte lag i Sverige, men principen om barnets bästa ska genomsyra alla beslut där barn är inblandade. Hur är detta förenligt med att skilja en 3 månaders baby från hennes mor i 14 månader? (14 månader är MV:s handläggningstid för ansökningar om uppehållstillstånd)
2) MV anser att det inte är humanitärt stötande att skilja en 3 månaders baby från hennes mor i 14 månader. Då undrar jag: vad är ”humanitärt stötande”? Eller ännu hellre, förklara varför det inte är ”humanitärt stötande” att skilja en mor åt från sin baby i 14 månader.
3) MV:s beslut kommer, om det genomförs, att splittra min familj för lång tid. Detta är ett klart brott mot Europakonventionen, som står över svensk lag. Varför fattar en statlig myndighet beslut som är olagliga?
4) Varför är det viktigare att deportera en kvinna (min fru), än att värna om en svensk medborgares (min dotters) rättigheter? Vilken lag står det i?
5) Vi talar om min dotter, en 3 månaders svensk flicka. Vilken myndighet värnar om hennes intressen?
 

Och vad hände med ett tydligt barnperspektiv skall råda i alla ärenden gällande barn....