Socialsekreterarens vardag

Dyster bild av socialsekreterarens vardag
http://www.bpis.se/dyster-bild-av-socialsekreterares-vardag/

När DN låter henne fylla i ett självskattningsformulär om den psykosociala arbetsmiljön på ett genomsnittligt socialkontor blir resultatet ganska deprimerande: en socialsekreterare får inte tillräckligt ofta veta att hen gör ett bra jobb, samarbetet och arbetsklimatet är sällan gott, och ofta brister arbetsledningen. Socialsekreteraren har för mycket att göra, för svåra och för krävande arbetsuppgifter, och känner oro för förändringar i sin arbetssituation.

Ärendena är tunga och ansvaret stort. Kraven på dokumentation har ökat mycket de senaste åren. Resursbristen gör att unga nyutbildade socionomer ofta får bristfällig introduktion, och kastas in i ärenden som är svåra även för den som har större erfarenhet.
– Nyanställda kan känna att de inte har en aning om hur de ska hantera en klient, samtidigt som de vet att de måste klara det. Och eftersom personalomsättningen är så stor blir det ofta de med kort ­erfarenhet som får hålla i introduktionen. Jag fick göra det efter mindre än ett år.

Chefen måste också se att sjukskrivningar på grund av stress och överbelastning inte beror på enskilda individers känslighet.
– Blir människor sjukskrivna på grund av stress är det inte en bra arbetsplats, och då måste man göra något åt arbetsmiljön där.
En annan situation där det är viktigt att cheferna står upp för personalen är när det förekommer hot och våld, något som är vanligt inom socialtjänsten.
– Hot och våld ska alltid polis­anmälas, den principen måste cheferna stå upp för. I dag hamnar vi lite för ofta i att vi väljer att skydda de unga klienterna.
 

När skall det börja hända något vad gäller förändringar?