Kan man inte bara få ha roligt?

Det blir vanligare och vanligare att man strävar efter att få topp då det gäller idrott även på barnnivå. Något som Jenny Strömstedt skriver om i sin krönika
http://www.expressen.se/kronikorer/jenny-stromstedt/varfor-maste-barnen-strava-mot-att-bli-bast/
Under rubriken "Varför måste barnen sträva efter att vara bäst" skriver hon:

Det finns tårar som är svåra att glömma för att de är meningslösa i bemärkelsen att de inte hade behövt fällas. Jag tänker på en liten kompis till mig som för några år sedan när hon var tio år fick beskedet att hon inte fick åka med sin gymnastikgrupp på den roliga tävlingen eftersom från och med nu hade ledarna, som också var föräldrar till de duktigaste gymnasterna, bestämt att truppen skulle toppas.
"En lektion i livets skola", suckade hennes mamma uppgivet och försökte trösta bäst hon kunde när vännerna åkt i väg.
 

Men med tanke på att forskning nu visar att de som pressas hårdast då de var mindre ofta slutar och de som "bara" hade kul får gnistan drivet att vilja fortsätta för sin egen skulle kanske man borde tänka om.

Varför måste de vinna hela tiden, barnen? Jag ställer den uppenbarligen konstiga frågan en gång till: Varför måste barnen sträva mot att bli bäst?
Målet med en ansenlig del av pengarna som skattebetalarna ger till föreningarna har syftet att främja en god hälsa. En annan del av potten ska gå till elitsatsningar. Sveriges radio har i en serie om barn- och ungdomsidrott intervjuat bland andra idrottsforskaren Tomas Peterson. Han menar att inget av de två målen uppfylls.

Istället pågår det en olönsam jakt på talanger inom idrotten som motverkar statens syfte med den stora miljardrullningen - att bidra till folkhälsan.
För trots att adrenalinstinna farsor med krossade proffsdrömmar fortsätter att plocka ut de bästa sexåringarna i mötet med andra gärdsgårdslag. Trots att tolvåriga tjejer får nobben att börja som nybörjare i fotbollslaget eftersom de andra "kommit så långt" och trots att sent utvecklade småkillar mobbas bort från hockeyrinken av resultatinriktade tränare som svimmar när de träffar Mats Sundin.

Ja TROTS allt detta är det 99 procent sannolikt att det inte finns en framtida världsmästare i den egna klubben. Samtidigt har andelen unga som idrottar i föreningar enligt Riksidrottsförbundet sjunkit de senaste tio åren.
För de allra flesta barn som idrottar är idrotten en rolig eftermiddagsaktivitet som ska stärka livslusten och hälsan, inte sänka den. Med tanke på hur få som når toppen borde det rimligtvis finnas andra vägar att bli tillfreds med sitt idrottande än att ta sig upp i nästa serie och kamma hem medaljer på ungdoms-SM.

Det som störde mig mest när min unga kompis grät sig till sömns efter petningen från sitt lag var just att hon inte tränade i en elitgrupp.

De flesta av deltagarna drömde vid tillfället om att bli sångerskor, godisförsäljare eller djurskötare snarare än landslagsgymnaster och ännu mindre var de redo att offra sin uppväxt för en individuell idrottskarriär. Dessa insikter drabbade lyckligtvis även föräldrarna som, heder åt dem, ändrade sig till nästa tävling.
 

Ja barn kan fara illa på många sätt. Att petas ur sitt lag för att man inte är tillräckligt bra när man bara vill ha roligt Umgås är fel. Kan bara gå till min egen son som först spelade fotboll. Men han red också så han kunde bara träna en ggr i veckan. Sedan  bytte han dag på en av de andra aktiviteterna då hans ålders grupp bytte dag och han tvingades välja. Sedan slutade han med ridningen men då kände han att han inte hängde med längre så han vill inte längre. Ok han är välkommen det har de sagt men han känner att han inte vill känna sig dålig så han väljer att hellre låta bli att delta. Kan väl erkänna att jag inte är så ledsen över det eftersom de tränar minst två dagar i veckan och spelar en tredje Att en i familjen är uppbokad tre dagar i veckan skulle medföra att alla andra får stryka på foten vad gäller aktiviteter så Ok jag är inte ledsen. Men ingen skall behöva känna sig utanför i ett lag/ i en idrott man utövar bara för att det är roligt och kompisarna är där.
Tror också att det är orskaen till att det är så svårt att rekrytera ledare. Få gör något för att det är roligt utan gör det bara om eller för att man tjänar på det, får betalt.