Vår verklighet v 51

Fick ett meddelande på facebook. En fostermamma ville att jag skulle höra av mig. Hon berättade att hon hade en flicka på 4 år placerad. Flickan togs direkt på förlossningsbordet. Hon var så skadad (tror mamman missbrukade) att hon fick stanna på BB i fyra månader. Sedan hamnade hon i ett jourhem. Min passus om flickan var på BB så länge borde de förstått att hon skulle komma att placeras och borde kunnat jobba för ett familjehem som kunde börjat besöka henne där för att sedan ta över då hon var frisk nog. I vilket fall I jourhemmet bor hon tre månader så hon har bott i nuvarande hem sedan hon var 7 månader och hon är idag 4 år.

De har haft flera handläggare även om det bara handlar om 4 år.

Flickan har flera syskon alla placerade. Hon har flera diagnoser och skador. Flera som krävt operationer. Han har haft umgängen till och från 45 min i taget med övervakning. Efteråt har hon reagerat kraftigt Vägrar att lämna fostermamman, är som ett klister på henne och kräks så länge och mycket så hon har tappat vikt. Nu skulle hon opereras och läkaren slog larm och sa att de fick ställa in umgängena så att hon gick upp i vikt annars kunde de inte operera. Så skedde. Men samtidigt kommer en ny handläggare. Hon menar att så kan man inte göra. Umgängena måste igång igen annars får man väl omplacera flickan till någon som klarar av att få henne att behålla vikten ändå. Fostermamman ringde läkaren som ringde handläggaren och sedan har det varit lugnt men hon är orolig.

Hur kan det komma sig att en handläggare kan får efter att ta över ett ärende ändra hela planering som har funnits under kanske flera år? Hur kan en handläggare få/ha rätt att göra en helt annan bedömning och ändra på all planering som finns? Hur kan en handläggare ha rätt att göra en så ny bedömning att barn tvingas flytta ifrån allt de ser som sitt?

De kan alltså misskreditera sina kollegors arbete. Hur kan de tillåtas ha en annan syn hur kan deras syn vara det som styr när det resulterar i att barn omplaceras ifrån det de ser som sitt hem?

Ang handläggare borde man kolla i samtal med psykolog under utbildning men även inför anställning hur det ser ut med deras relationer som t.ex kontakt med partner, föräldrar, samt barn. Om de har destruktiva relationer hur skall de då kunna vara objektiva? De kan ha massor av sammanbrott utan att någon kollar.

De bedömer hur vi städar men kan ha fått stryk om de inte städade, De kanske har delad vårdnad eller är så osams med släkt att kontakt inte ens finns. Det kanske är de som orsakar sammanbrott på det personliga planet hur skall de då kunna medla eller samarbeta i jobbet? Om de själva ligger i t.ex en vårdnadstvist hur skall de kunna vara objektiva då de lägger en umgängens plan. Alla deras värderingar som skilsmässobarn eller missbrukar hem. som sviken eller orättvist behandlad lägger de ju i sina bedömningar.

Hur er du på det? Vad gör du och ditt parti åt det? Vill gärna ha ett svar. MVH Eva Hallgren ordförande i BPIS (Barnperspektivet i Sverige)