Den 21 november 1990 ringde en sex-årig flicka polisen. Hon ser att hennes styvfar brutalt attackera sin mamma och sina syskon. Desperat efter hjälp ringde hon och frågade om polisen kunde komma. Detta var inte första gången Lisa såg hennes mamma bli slagen hela tiden. När hon växte upp delade hon sin historia med Child Protective Service arbetstagare att hjälpa till att utbilda dem om våld i hemmet. Hon berättade att det fanns “tjugotre dokumenterade fall av CPS som kom till hennes hus och att hon samt hennes syskon togs aldrig ifrån sin mamma. Hon sa att hon önskar att hon hade det. Även om hon medgav att hon inte skulle ha velat lämna sin mamma från början, sa hon att det i slutändan skulle ha varit en bättre situation. ”
Hennes barndomsupplevelser hade varaktiga effekter på hennes liv. Hon hade så låg självkänsla att hon hamnade i samma typ av missbruk relation som hennes mamma hade varit i. Men hon slutligen bröt våldsspiralen och fann styrkan att lämna sin ex-pojkvän när hon var gravid med sitt andra barn .
Med hjälp från människor som tog sig tid att uppmuntra henne och hjälpa henne att läka, och stöd från Child Protective Service, började Lisas liv att förändras och bli bättre. Hon delade sin berättelse på deras hemsida, och skrev: “Min resa är inte över – jag har fortfarande många läxor att lära och hinder att övervinna. Jag är bara inte rädd för att ta dem på. Det kommer alltid att vara bra och dåligt, det är egentligen det enda du kan räkna med. Spiralen visade det, och jag bröt den. Jag har inte varit i en annan våldsam relation sen dess. Jag är nu fri att göra de val som jag vill, och nå de mål jag satt upp. Att veta att jag har brutit spiralen och det har gjort den största effekten i mitt liv; och haft människor som har sett mina mina förutsättningar att lyckas har gjort det mycket mer meningsfullt. ”
Lisas samtal som en ung flicka har sedan dess släppts till allmänheten i utbildningssyfte. Lisa hade ingen aning om att hennes band användes för att utbilda människor om effekterna av våld i hemmet på barn. Men i hennes utbildnings samtal med socialarbetare och brottsbekämpning utmanade hon dem att alltid komma ihåg barnen när det handlar om våld i hemmet, eftersom de inte har någon kontroll eller makt att förändra sin situation.
Det finns en länk på sidan där man kan höra henne. Det skulle lika gärna kunna vara här. Även i Sverige har vi barn som anmäler, andra som anmäler och inget händer. Barn som får bo kvar hos föräldrar utan att någon ingriper och barn som tvingas i från sina familjehem trots att det går bra och ingen anledning finns. Barn som far illa trots att ett tydligt barnperspektiv skall vara rådande i alla ärnden gällande barn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar