Jag är en ensamstâende mamma till två barn, nu 12 och 15 âr gamla. För två âr sen blev jag sjuk och bad socialen om hjälp, för jag blev inlagd pâ sjukhus. Hade inga anhöriga på bostadsorten. När jag sen kom hem blev det problem. En psykodynamisk utredning var igâng och barnen skulle bort frân mej i förebyggande syfte. De hittade inget konkret att anmärka pâ. Socialen menade att det var säkrare att förebygga eventuella framtida problem i vâr lilla familj.
Hela utredningen visade att man spekulerade psykodynamiskt. De hittade olika tragiska teorier i sina framtidsvisioner. De konstruerade en höna av en fjäder. Domstolen klubbade igenom det som myndigheterna önskade, LVU tvångsomhändertagande av barn enligt Lagen om vård av unga, utan att ha ett normalt bevisunderlag.
Min 13-âriga dotter skrev, i desperation, detta brev till tidningen i vâr lilla stad, dvs den stad där jag bodde, för mina tvâ flickor var i fosterhem på annan ort. Jag hade tidigare hamnat i en chock krisreaktion men var nu hemma igen. Min dotter ville få hjälp nâgonstans, ville komma hem.
En reporter kom hem till mig när hon hade fâtt brevet. Men hon fick inte skriva om det för sin chef, inte pâ nâgra villkor, för "barnens bästa, det kunde skada barnen" ansâg chefen.
Vi rymde hastigt och lämnade allt, även om vi inte visste hur det skulle gâ. Min andra dotter blev kvar och det sörjer jag mycket. Vi förlorade kontakten med reportern när jag flydde Sverige med min dotter i all hast. Vi hade bara kläderna pâ kroppen och passen. Lite papper och foton fick vi med oss. Jag har inte ens en adressbok kvar.
Är inte det här lika mycket övergrepp som de tvângssteleriseringar som svenska staten har fått betala skadestând för?
Brevet och mer finns på länken. Jag är inte insatt känner inte personen men har sett och hört alltför många liknande berättelser för att ens bli förvånad om det skulle stämma.
Men ändå tillhör ju alla dessa historier undantag, eller hur?
SvaraRaderaErt eget fall var ju bara ett enskilt fall, och inte som hjärta -mod-styrka eller Rättsupproret försöker få ut- enskilda olyckliga individer...
Du säger ju i många år- att detta inte är enskilda fall!
som det debatteras om och även rättssystemet själva - att de inte förstår fullt ut-då är det ett systemfel, som MÅNGA drabbas av .
Inget ont sagt om bra socialarbetare - men varför krånglar myndigheter till det så?istället för att hjälpa?
Och alla dessa kommentarer, på brevet -om att "du är inte ensam"
SvaraRadera"De hjälper inte ett dugg"-
Bara bekräftar hur det kokar i samhället över all okunskap, och allt tal om " barnets bästa " - som inte utgår från barnet ifråga-utan mer från vad vissa vuxna får för sig är rätt för barnet- utan att ens fråga barnet!
Det finns hemlösa svenska barn också- men inget som ju får talas om ung som UG:s totala förnekelse av barnfattigdom .
Det försvinner inte för att vi inte pratar om hur det är i Sverige.
Ingen familj ska behöva fly, inget barn ska behöva bli förnedrad-så som soc förnedrar.
Detta har ju hänt många gånger.