Bara de värsta

Man bestämde ju att de "vanvårdade" barnen skulle få en ursäkt och ersättning för vad man utsats för. men det är bara hälften av de som sökt som har fått.
En av dem som suttit och lyssnat på alla berättelser av vuxna som vanvårdades som barn uttalar sig nu om varför så få fick ersättning.
http://www.unt.se/uppland/uppsala/han-har-hort-om-hundratals-forstorda-barndomar-3482975.aspx

Barn som misshandlas, blir våldtagna, inlåsta och tvångsmatade. Claes Sundelin har hört många mörka berättelser om förstörda barndomar under de närmare två åren som han suttit i Ersättningsnämnden, den myndighet som avgör vem som ska få ersättning för att ha vanvårdats på barn- eller fosterhem. Han har träffat omkring 500 av de drygt 4 400 personerna som hittills ansökt om skadeståndet på 250 000 kronor.

Ersättningen har kunnat sökas sedan första januari 2013, och senast den sista december i år måste ansökan vara inne. I de fall som nämnden hittills avgjort har ganska exakt hälften fått nej. I Uppsala län är det ännu högre andel avslag: 32 personer i länet har hittills fått ersättning, medan 47 personer fått avslag. Ytterligare drygt 30 personer i länet väntar på besked.

Ibland blir det avslag av formella skäl.
– Det måste ha funnits ett beslut från myndigheterna att omhänderta barnet, har föräldrarna själva lämnat bort barnet säger lagen att man inte kan få ersättning. Inte heller om barnet adopterats av fosterföräldrarna, säger Claes Sundelin.
De som söker ersättning är bara en liten andel av de närmare 200 000 barn som placerades i barnhem och fosterhem mellan åren 1920-1980.

– Många har avlidit. En del vill bara glömma och inte riva i det. Och så finns det en stor grupp som säkert haft det ganska bra, säger Claes Sundelin.
Samhällets syfte med att placera barnen var att skydda dem från exempelvis fattigdom eller misshandel. Men man svek barnen; det gjordes mycket få inspektioner av hur de hade det.

Men hur kunde det vara så här?
– Jaa … jag vet inte. Men det fanns väldigt lite kunskap om utvecklingspsykologi, och på många sätt saknades ett grundläggande barnperspektiv i hela samhället. Men måste också komma ihåg att det fanns barn på barnhem och fosterhem som hade det bra. Vi träffar ju de som haft det värst.
Och det är just de allvarligaste fallen som ska ges ersättning, enligt lagen. Vissa sökande har helt enkelt inte haft det tillräckligt hemskt. Att man inte trivts eller känt sig utanför räcker inte. Inte heller mindre grov misshandel, som exempelvis luggningar, om placeringen inte varit långvarig. Men vad som är allvarligt är ofta svårbedömt, enligt Claes Sundelin.