Prislappen

I dagarna har man tagit upp hur mycket ett placerat barn kostar på t.ex HVB hem
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=6022879

– De är betydligt mer lönsamma än andra vårdbolag, och de kan ha vinstmarginaler på mellan 30 och 60 procent, säger Roland Sigbladh, marknadschef, UC.
Det blir allt fler företag inom den privata vården, sedan 2008 har antalet fördubblats och kreditupplysningsföretaget UC:s granskning av drygt 11 000 bokslut visar att företagen som helhet visar ganska normala vinstmarginaler.

Bland företagen som däremot sticker ut finns HVB-hem. Av landet tio mest lönsamma företag inom vårdsektorn är sju den typen av bolag.
– Man kan ju undra om kommunerna som upphandlar den här typen av tjänster inte betalar ett för högt pris, säger Roland Sigbladh.

I Jönköpings kommun finns det just nu 36 barn och unga placerade, och kostnaden per dygn ligger på drygt 4 000 kronor. Hon säger att förhandlingsläget just nu är tufft eftersom behovet av platser är stort.

Om man bortser ifrån att även ensamkommande flyktingbarn placeras i HVB hem så borde det vara billigare att driva dem i komunal regi. Eller höja arvodena till familjehemmen samtidigt som man erbjuder stöd 24 timmar om dygnet som organisationerna gör. Men ännu billigare vore det att inte låta det gå så långt att man tvingas placera barnen på hvb hem därför att det gått så långt att de inte längre fungerar i vanliga familjer. Placerar man tidigare är de inte lika skadade och det är också lättare att hitta familjehem som är beredda att ta dem. Det är lättare att försämra ett litet barn än ett stort tasigt. Sedan skall inga barn växa upp på institution.
Jag har hört siffror som att ett barn under en "normal" uppväxt kostar ca 1 miljon. Om det går fel kan det kosta ca 1 miljon per år. Det är värt att titta närmare på hur mna kan minska de kostnaderna.

I Borås försöker man sätta prislapp på vad det kostar.
http://www.bt.se/ledare/satsa-en-krona-fa-tva-tillbaka-(4524890).gm

Nu är det forskare vid Uppsala universitet, ledda av docent Anna Sarkadi, som försökt sätta siffror på hur mycket pengar det egentligen kan handla om i besparing för ett - som författarna vid institutionen vid socialpediatrik valt att benämna det - "avvärjt fall av utagerande beteende" hos ett barn (3-12 år). På Uppsalaforskarnas prislapp står det 27 000 kronor. Så mycket skulle det - en snittsiffra, beroende på vilket stödprogram som sätts in - kosta kommunen per år att "rädda" barnet och dess familj från ett framtida utanförskap.
Men görs ingen insats alls är prislappen den tredubbla.

Forskarna i Uppsala skriver att fem till 14 procent av förskolebarnen - upp till ett par i varje grupp alltså - har "måttliga till svåra utagerande problem".
För den gruppen bedöms risken för kriminalitet som vuxen vara sex gånger högre, för psykisk sjukdom tio gånger högre. Förutom det enskilda lidandet blir samhällskostnaderna enorma.
 

Även här har man redan konstaterat att tidigare insatser spar pengar.