En napp

Vår micro har gått sönder. Jag fick plocka ut den och jag får erkänna att det var länge sedan jag städade bakom den. Så länge att jag hittade en napp.

Det var flickans napp låg därbakom.
Det går inte att beskriva vilka känslor som rann över mig. Glädje, minnen, sorg. Min man kom precis in och frågade vad det var. Jag pekade på nappen och han blev bara tyst. En lång stund stod han bara och stirrade på nappen och hade nära till tårarna. Sedan tittade han på mig och sa: "Det är så man skulle vilja rama in den".
Jag förstod precis vad han menade.
Varje sak blir så viktig.
Varje minne så värdefullt.
Det tog över tre år innan jag förmådde mig att torka barnens fingeravtryck på en spegel vi hade.
Som någon sa men kan inte förstå eller sätta sig in i om man inte varit med om det själv.