Djurskydd-barnskydd

Vad händer när man tagit ett barn placerat det och sedan  har ett föräldra perspektiv och flyttar hem banren för att föräldrarna vill det? Trots att lagen säger att ett tydligt barnperspektiv skall vara rådande så är det föräldra perspektivet som vägger tyngst. Inte ens i rätten tar man hänsyn till det.
Ett åringen som jag skrev om här om dagen http://fostermamman.blogspot.se/2014/09/fods-inte-till-bra-foralder.html hade varit placerad tidigare.

Hösten 2013 beslutade socialnämnden i Sundsvall att omedelbart omhänderta den då två månader gamla bebisen, mot mammans vilja.

Mamman hade tidigare fråntagits vårdnaden om ett annat barn och hösten 2013 var hon och hennes man samt deras två små hemmavarande barn bostadslösa. Familjen fick plats på ett boende. Där reagerade personal på att föräldrarna inte kunde tillgodose bebisens behov.

Socialnämnden konstaterade att mamman hade hälsoproblem och saknade förmåga att ta hand om bebisen, i perioder var mamman också inlagd på sjukhus.

Pappan ansågs inte heller kunna ta hand om bebisen och föräldrarna hade missat en rad läkartider och möten på socialtjänsten, mödravårdscentralen och barnavårdscentralen.

Bebisen placerades i ett familjehem och förvaltningsrätten delade socialnämndens uppfattning om att bebisen skulle stanna kvar i familjehemmet enligt LVU, lagen om vård av unga.

Mamman överklagade beslutet men innan ärendet kom upp i kammarrätten i vintras beslutade Socialnämnden att vården enligt LVU skulle upphöra och barnet fördes tillbaka till föräldrarna.
 

Men rätten placerade hem barnet. Och man kan undra hur det har haft det under tiden. Varför kunde det inte fått stanna i tryggheten och fått en bra lugn uppväxt?  

http://www.st.nu/medelpad/sundsvall/ettaringen-hade-omhandertagits-forut
När polisen gjorde husrannsakan i hennes hem fann de ettåringen lämnad ensam i lägenheten tillsammans med en vanvårdad hund.

Hunden var så illa däran att den fick avlivas.

Redan i slutet av juli gjordes en polisanmälan om att hunden for illa. Grannar hade sett hunden bli sparkad. Anmälaren hade därför ringt på och bett att få se hunden. Kvinnan ska då först ha varit aggressiv, men lugnades av sin man.

– Hade polisen åkt dit hade de förstått att något var fel, säger anmälaren

– När det gäller barn och djur får man inte vara rädd. Då måste man ta sitt ansvar och göra en anmälan.
 

Men det var ändå hunden man reagerade på. Det är konstigt att djur har större skydd än barn.