Upprop v 32

Här kommer mitt 44:de mail Ni har fått 56 ärenden beskrivna för ert. Tror inte och hoppas inte att någon kan påstå att det längre är enskilda ärenden.

Jag har tidigare talat om att man ifrån soc. sida ofta är lite snikna vid placeringar av barn i nätverk. Här är ännu ett bevis. En familj som har en "Uppväxtplacering". Hon skriver:

Jag funderar på att säga upp vår placering. En helt underbar liten tjej på 2 år som är en närståendeplacering (väldigt nära). Men vi har inte råd och fortsätta känns det som. Nu är alla sparkonton snart tömda och vi ser ingen direkt lösning på vår ekonomiska situation.
Jag fick tacka nej till nytt jobb när vi fick flickan och nu får jag ingen ersättning från A-kassan, inget lönebortfall och att hitta ett nytt jobb i vår lilla stad är så gott som omöjligt. Alternativet är och börja pendla... vilket innebär att våran lilla skulle få vara på dagis mellan 7-18 om dagarna vilket är helt uteslutet för mig. Har tagit upp problemet med vår socialsekreterare som bara gett oss svaret att vi lever i alla fall över normen för försörjningsstöd och att jag inte får något lönebortfall om jag börjar jobba på annan ort och vill gå ner i tid (för att korta dagis tiderna). Hur skulle ni gjort? Kämpat på med urusel ekonomi eller säga upp placeringen?
Vi har 5.300 i arvode (-skatt) och 3.800 i omkostnad (inkl barnbidrag).
Sen har vi naturligtvis min sambos lön. Men han är ingen höginkomsttagare direkt

Och ett annat barn som flyttas fram och tillbaka och inte alls har en förutsägbar tillvaro trots att det numera är socialen som tagit över ansvaret. Om man utövar myndighetsbeslut och tar barn så är det ett fruktansvärt ingrepp och man måste väl säkerställa att man gör ett bättre jobb eller?

Har ett barn som skulle vara hos oss varannan helg, blev ganska snart jourplacering och efter ett tag familjehems placerad. Under sex år nu så har barnet flyttar fram o tillbaka mellan oss och biomamman. Under olika placeringsformer. Barnet var tre år när det började vara hos oss. Varken barnet eller vi har fått riktig möjlighet att knyta an. Kan nästan önska att man från soc sida hade pratat om att barnet skulle bott länge hos oss "uppväxt" . Nu har hela sex år gått och resultatet är ett väldig otryggt barn som hela tiden väntar o tror att det ska få flytta till mamma igen och kanske blir det så men det kan lika gärna bli kvar här. På sätt o vis hade det varit lugnare i själen om vi trott att barnet skulle bott här jämt. Fast naturligtvis tuffare för oss den dagen barnet kanske flyttat till biomamman.

Hela Sverige skriker efter familjehem. Men är det konstigt att de är svåra att få tag i när de behandlas så här? Men ytterst är det barnen som drabbas.

Även om ett ärende anmäls och kritiseras ofta grovt så leder det inte till rättelse i själva ärendet. Eftersom det inte blir några konsekvenser att bryta mot lagar vad gäller barn så kan man fortsätta att göra fel. I vårt ärende har man först fått 9 sidor kritik, sedan har vi en dom som säger att man skall säkerställa att barnen får fortsätta att ha oss i sina liv. Nu kom domen i åtalat och ännu en gång konstateras att de gjort fel. Ändå stänger man av allt umgängen mellan barnen och oss. Det trots att ärendet på nytt är anmält till Ivo och står under granskning. Det har pågått i snart 5 år. Barnen önskan och vilja betyder ingenting och man har hela tiden hävdat att det inte går att rätta till. Men barnen har inte ändrat sig de vill fortfarande hem, hem till oss. Men ingen funderar ens på en sådan utredning och och i veckan försökte man sig på att få ett kontakt förbud på mig gentemot barnen. Det gick inte igenom men är det så här barn skal hanteras? Redan utsatta barn i myndighets vård?

Vad gör du och ditt parti? Jag skulle önska att jag fick ett svar : Har läst dina mail och tar dem på högsta allvar. Vi har diskuterat vad vi kan göra och ....... vi har redan vidtagit dessa åtgärder....

’Mvh Eva fostermamman i Mark ärendet