Någon att dela med

I går var det skolavslutning och så fick vi kattungar. Har inte skrivit om längtan eller saknaden på ett tag, men det känns, den finns där och drabbar en när man minst anar det.

Att varje år att sitta där på skol avslutningarna se deras klasskompisar, hur de växer. Höra sångerna de valt att sjunga. I vår skola är de duktiga på att hitta lite annorlunda låtar och barnen är väldigt hemlighetsfulla runt vad just de skall sjunga. Det kan gå bra men sedan plötsligt sitter jag där med tårarna i ögonen av saknad. Man kämpar febrilt med att inte gråta, det kan vara så där fjantiga saker som utlöser det. I går var det då jag fick syn på tösens bästis sandaler. Plötsligt kom jag att tänka på vad "hon" hade på sig på sin avslutning, om hon hade sandaler.

Jag satt och tittade på killarna och undrade vad "han" hade på sig. Såg vår son leta efter oss i församlingen och skina upp då han fick ögonkontakt. jag får inte var med då de slutar. Nu är det tre månader sedan vi träffades senast,. Umgänge var bokat men så ville de ha ett möte och vi bjöds in. Det visade sig att mötet inte var en inbjudan utan ett krav och umgänget ställdes in tills det hade varit.

Och kattungarna.. Vad roligt de hade tyckt att det var. Sonen sa då vi satt där brevid lådan och tittade på då unge efter unge pluppade fram; just nu är livet perfekt förutom att jag inte har någon att dela det med. Jag förstod precis vad han menade. Det hade inte hjälpt att tala om att jag fanns att han kan dela med oss för det är inte oss han saknar, inte oss han vill dela med.

Då vi bad aftonbön bad han; "Gode gud låt min lillebror komma hem så jag har någon att dela med".