Vems är ansvaret?

Utifrån Yras död i Karlskrona har Socialstyrelsen granskat 31 fall där ett eller flera barn dött. http://www.svd.se/nyheter/inrikes/bristande-skyddsnat-for-barn-som-dor_3549746.svd De har kommit fram till att det vanligaste är att anmälningskyldigheten brustit.
Så var det inte i dethär fallet. Här vad det många som anmält men ingen reagerade i alla fall.

BarnOmbudsmannen skriver i en debatt artikel att det beror på systemfel http://www.aftonbladet.se/debatt/article18856704.ab
Redan 2009 undersöktes hur man hanterade anmälningar och kom fram till att det fanns brister. Nya rapporter visar att det är likadant.
Han kommer med ett antal förslag för förändring:

• Följ upp. I dag saknas nationell statistik om antalet orosanmälningar, hur många barnavårdsutredningar som utreds, vilka åtgärder som sätts in och vilket resultat dessa ger. Uppföljning är viktigt för att se om insatserna ger önskat resultat för barnet. Små resurssvaga kommuner skulle också kunna ta del av erfarenheter från andra kommuner och lära sig av goda exempel.
• Ta nationellt ansvar. Allmänna råd, som kommunerna kan bortse ifrån, är inte tillräckligt för att säkerställa en enhetlig tillämpning av lagen. Kommuner ska inte få göra helt olika bedömningar om när utredningar om barn som far illa ska inledas.
• Höj kraven på kunskap och erfarenhet. Nu föreslås sänkta krav för barnutredare. I själva verket krävs det motsatta. Inför en specialistutbildning för personer som ska arbeta med svåra barnärenden. Krav ska ställas på specifik påbyggnadsutbildning.
• Socialtjänsten behöver fler verktyg. Socialtjänsten får inte stå bakbunden när barn riskerar att fara illa, när föräldrar tackar nej till frivilliga insatser och när lagens krav för omhändertagande inte är uppfyllda.
• Utkräv ansvar. Vanvårdsutredningens viktigaste slutsats var att det inte räcker med bra lagar. Det måste också få konsekvenser när dessa inte följs. Barn i samhällsvård måste kunna få upprättelse om myndigheter brustit i sitt ansvar.

 Socialtjänsten har ett stort ansvar för barn som far illa. Enskilda handläggare tvingas i dag fatta livsavgörande beslut om barn, utan stöd av tydliga riktlinjer och nationella jämförelsedata. Regering och riksdag måste säkerställa att socialtjänsten får bättre förutsättningar att klara sitt uppdrag.
 

Även han kräver bättre utbildning, handläggaransvar,  gemensamma riktlinjer, och uppföljning.

Men handläggarna hävdar att det inte hjälper att klandra handläggarna.
http://www.flamman.se/att-klandra-socialsekreterare-hjalper-inte
De går på Kerstin Weigl som i en artikel krävde handläggaransvar.
Visst har de en fruktansvärd arbetsbelastning men de måste ändå följa lagen. Specialist tjänster gör heller inte att de följer lagen och alla kan inte få specialist tjänster.

Handläggar ansvaret behövs därför att en person följer inte lagen bara för att de jobbar på en myndighet utan för att man tvingas. Se hur det var med bilbälte. de allra flesta visste att det var säkrast att använda bältet. Hur många ar det som använde det innan det blev lag?

Likadant med cykelhjälm. Hur många av barnen använde trots att de flesta föräldrar visste att det kan vara avgörande om de ramlar och slår sig hur mycket de skadar sig. Det blev inte allmänt använt förrän man lagstiftade om det.

Likadant med lagar runt barn de kommer inte att följas så länge man inte behöver, så länge inget händer då man låter bli.