lördag 19 april 2014

För 25 år sedan.

För 25 år sedan 25 år sedan antog FN:s generalförsamling barnkonventionen.
Sverige var en av de nationer som var på drivande. Men vad hände sedan? Det frågar sig även en av de som var med och jobbade för det.
http://www.larshgustafsson.se/?p=4508Sverige har i dagsläget istället fått kritik gång efter gång för att inte följa den.
Nu har man tagit den ett steg längre. Fr.o.m måndagen den 14 april blev det möjligt för barn att klaga direkt till FN:s barnrättskommitté. Men protokollet gäller bara de länder som skriver under.
Än så länge har 10 länder skrivit under. Albanien, Bolivia,  Costa Rica, Gabon, Montenegro, Portugal, Spanien, Slovakien,Tyskland,Thailand, fler lär det bli. Än så länge har inte ens Sverige skrivit på.
Barnombuudsmannen försäker få regeringen intresserade http://barnombudsmannen.blogspot.se/2014/04/nu-ska-aven-barn-fa-klaga-till-fn.html Han skriver:
För mig som barnombudsman är det en viktig principfråga att barn inte ska ha sämre möjligheter till upprättelse än andra grupper. Barnkonventionen får inte särbehandlas negativt. Den uppfattningen delar jag med alla mina barnombudsmannakollegor världen över, likaså med alla ledande barnrättsorganisationer. Förslaget att stärka barnkonventionen har också fått tydligt stöd av många länder. Sverige ses, ofta med rätta, som ett föregångsland i arbetet för barns rättigheter. Men Sverige har dessvärre förhållit sig passiv i frågan om klagorätt och ännu har inget steg tagits mot att ratificera tilläggsprotokollet och ge barn i Sverige klagorätt till FN. Jag hoppas att den historiska händelsen i dag leder till en intensivare svensk debatt i denna fråga.
 
Tillsynsmyndigheter och domstolar är i regel otillgängliga för barn och inte heller anpassade till barns förutsättningar. Deras beroendeställning gör det svårt för dem att utkräva sina rättigheter. Problemet blir ännu större i de fall då vårdnadshavaren och barnet har motstridiga intressen, eller då vårdnadshavaren saknar möjlighet att företräda barnet. Kommittén har också uppmärksammat att barn i utsatta situationer har särskilda svårigheter att komma till tals. Kommittén understryker att om rättigheter ska ha någon innebörd, måste det finnas effektiva rättsmedel för upprättelse.  
 
Effektiva och barnanpassade kanaler för klagomål är en del av genomförandet av artikel 12. Barn har rätt till klagomålsförfaranden inom alla områden, till exempel inom familjelivet, under alternativ omvårdnad, i skolan och inom alla andra institutioner, tjänster och inrättningar som finns för dem. Hos tillsynsmyndigheter måste det finnas tillgängliga och barnanpassade instanser dit barn kan vända sig med klagomål (se bland annat punkt 37b). Barnombudsmannen har i flera årsrapporter uppmärksammat att detta brister i Sverige. Nu senast i rapporten om psykisk ohälsa som bland annat tog upp situationen för barn i tvångsvård.
 
I de fall där nationella rättsmedel vid kränkningar av barnets rättigheter saknas eller inte är effektiva måste det finnas möjlighet för barn och deras ombud att föra sina klagomål vidare till internationella instanser för mänskliga rättigheter.
 

Ja och vi som skall vara ett sådant föregångs land och ha kommit så långt...
Nja, i vissa fall verkar vi mest ha stannat.
Vi har ju inte ens gjort barnkonventionen till lag här utan bara en rekommendation.
 
 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar