Barnets bästa

Äntligen säger jag, en krönika som säger det jag sagt i snart fyra år och många andra med mig. Barnperspektivet är bara ett fint ord på pappret men fungerar inte i praktiken. http://www.aftonbladet.se/ledare/ledarkronika/anderslindberg/article17865536.ab

Kärnan i vår lagstiftning är att "barnets bästa" ska vara utgångspunkten när myndigheter fattar beslut som berör barn. Men är det så?

I dag kan barn som fötts och växt upp i Sverige utvisas till länder de aldrig varit i. Barn med funktionsnedsättning eller psykiska funktionshinder får inte alltid den hjälp de behöver i skolan. Nedskärningar inom den sociala sektorn drabbar ofta barn hårdast. Vem tar deras parti?

Ungefär 30 000 barn i Sverige har en av sina föräldrar i häkte eller fängelse. Vem talar för dem?

Risken med uttryck som "barnets bästa" är att de mest blir politiska floskler om de inte tillämpas i praktiken.

Trots att Sverige skrivit under Barnkonventionen och ofta hänvisar till den har den aldrig införts som lag. Barns ställning är i dag för svag i exempelvis kontakten med myndigheter och vid rättsprocesser
 

Orsaken är en rapport en om läget i Sverige gjord av Nätverket för Barnkonventionen som lämnats över till FN:s barnrättskommitté. Letade efter den men hittade inte har mailat och bett om en länk. Hittade istället en annan intressant publikation Barn skall ha rätt att växa upp i en familj.
http://www.mia.eu/sv/Publikationer/MIA-Info/Nr-1---2009/Barn-ska/

Elisabet Sandberg anser att ”Det man måste förstå om man jämför texterna är att varje steg i barnkonventionen ska tillämpas utifrån barnets bästa. Så i artikel 20, där det står en uppräkning av vad man ska ta hänsyn till då lösningar övervägs för barn som berövats sin familjemiljö … där kommer internationell adoption efter fosterbarnsplacering. Det finns de som tolkar detta som att om det finns en möjlighet till fosterhemsplacering ska inte adoption eller internationell adoption övervägas. Men det ska inte läsas så. Ska man tillämpa barnkonventionen och 1993 års Haagkonvention för ett enskilt barn då måste man ju pröva vad som är det barnets bästa. Då kan man inte komma dragande med någon sorts generell regel utan man måste titta på vad som är bäst för det enskilda barnet. Man ska undersöka om fosterhemsplacering är till barnets bästa. Är det inte det utan barnet behöver en permanent familj så ska man gå vidare och pröva nationell adoption. Det är dock inget absolut krav att det ska vara en nationell adoption. Det ska vara nationell adoption om det är till barnets bästa och om man inte kan göra en sådan placering kan man söka efter en familj internationellt. När jag säger detta med permanent familj så är det för att jag också läser in vad som står i preambeln till barnkonventionen om att barnet har rätt till en permanent familj.” Elisabet Sandberg menar vidare att man behöver läsa artikel 20 och 21 tillsammans med artikel 25 som handlar om det omhändertagna barnets rätt till regelbunden översyn av sin behandling. I detta ligger att man regelbundet ska pröva om en placering är till barnets bästa eller om man ska överväga en annan åtgärd. Mot bakgrund av barnets rätt till en permanent familj anser Elisabet Sandberg att det är i strid mot barnkonventionen att besluta att ett barn under en hel barndom ska vara i fosterfamilj i stället för att ge barnet en adoptivfamilj.
 

Ja tänk om det kunde bli så men då gäller det också att säkerställa att omhändertagandet är rätt från början.  Tänk om man kunde sätta barnens bästa i centrum i alla sammanhang gällande barn precis som det står.