Anne v 47

Lägger in brevet som gick iväg ifrån Anne. Vi diskuterar inte innan vilka ärenden vi skall skicka (får nog börja med det) Så det blev tyvärr samma denhär gången. Vi skickade samma dag och bifogade bara en kopia till varandra så vi upptäckte det för sent.

Jag har tillsammans med Eva fostermamman i Mark Kommun skrivit ett antal mail till er om olika händelser, fall inom socialtjänsten där såväl barn som anhöriga drabbas. Jag konstaterar att svaren utebilir ink att det sällan markeras att mailen läses.

Det här är fallet om T 3,5 år som lika länge som ålder bott i ett hem där hans mamma lämnade honom som nyfödd. Mamman deklarerade att hon inte ville ha barnet men vill att J o V skulle ta hand om det. Nu tvingar socialtjänsten henne genom hot att ta hem pojken som inte vem hans mamma är. Hon har sedan i sept träffat pojken 2 gånger men vid de tillfällena aldrig brytt sig i honom. Nu anser sociatjänsten i Fagersta att inskolningen är klar och att pojken skall flyttas till mamman. Man ordnar ett möte på kommunen, trots att familjen där pojken bor inte kan delta eftersom det var annat inbokat som läkarbesök för barnet. Även familjens advokat ringde och förklarade att hon inte kunde delta o bad om en annan tid. Trots detta hålls mötet och socialtjänsten säger att familjen vägrade delta. I de papper som redovisas för hemtagning står att mamman och barnet träffats regelbundet och har en fin kontakt. Tvärtemot hur det verkligen förhåller sig.

Familjen som haft pojken är inte utredda som familjehem, detta har kommunen hela tiden skjutit upp. De har haft honom i 3,5 år utan någon ersättning, inte ens barnbidraget vilket har gått till mamman liksom föräldrapenning mm trots att mamman inte haft barnet hemma.

Var ligger barnperspektivet och barnets bästa i det här fallet.Kan man verkligen med tvångsmedel återföra ett barn som inte vet om sin biologiska mamma eller ens känner henne. Inom Riksdagen talas om Barnperspektiv och BArnkonventionen, Barnets Bästa. Är detta vad man menar med Barnets Bästa enligt lagstiftningen.

Jag blir lika beklämd varje gång jag möter ärenden där barn hamnar på mellanhand. Jag blir också beklämd över att kommuner utan någon som helst problem kan bryta mot den sociala lagstiftningen utan att något händer.

Jag tillhör dem som hörde de vackra orden 21 nov 2011 om att aldrig mer vanvård av Barn och att samhället aldrig mer får behandla barn på det sätt som vi hanterades. Ändå sker det varje dag trots alla sk nya lagar för barns rättigheter. I ett förformulerat brev kunde jag läsa om alla de insatser ni gör, om lagar, utredningar etc... under tiden som allt detta vackra till intet förpliktigande mals i byråkratins kvarnar, fortsätter barn att fara illa. Vet ni att det är som att se hur samhället långsamt skapar en helt ny generation vanvårdade barn.

Anne Skåner Röster För Barn