Anne igen v 47

Eftersom vi inte kommunicerade med varandra innan vi oberoende av varandra skickade vårt upprops brev lyckades vi lyfta samma ärenden. Vi brukar bara skicka en kopia till varnadra för kännedom Därför väljer jag nu att skicka ett till. Ni kanske redan sett det i gårdagens tidning.

http://www.dn.se/nyheter/sverige/granater-mot-mamma-nar-barn-skulle-omhandertas/?brs=m

Sedan när börjar polisen och socialtjänsten använda insatsstyrkan för att hämta barn? Hur länge skall ni hänvisa till pågående arbeten samtidigt som ett antal barn och föräldrar far illa. Att föräldrar saknar all möjlighet till stöd o hjälp mot sociala myndigheter i ärenden där Socialtjänsten agerar fel. Hur kan vi som land säga att vi följer Barnkonventionen, har världens bästa lagar för barn, när vi ständigt möts av rapporter som visar på att rättsläget blir allt värre och att Socialtjänstens makt i princip är oinskränkt och omöjlig att bemöta.

Ang artikel i DN
Utan att vara insatt i själva ärendet vet jag ett par saker.

Det står att mamman har ett utlåtande från en psykiatriker som beskriver relationen mellan henne och barnen som varm och ömsint relation och att barnen ”förefaller trygga och väl omhändertagna”. Jag vet att vårdnadshavaren i LVU förhandlingar automatiskt inte får kalla vittnen medan socialförvaltningen får det. De använder t.o.m vittnen som inte träffat de berörda utan går efter handläggares åsikter, tyckande och tänkande. Jag vet också att en myndighet sällan ändrar sig även om de har fel. Trots att lagen säger att vårdashavare skall ha rätt satt träffa sina barn och barnen skall ha rätt till dem som är viktiga för det står det i artikeln att de inte träffats på 1 ½ år. Ändå skall man arbeta för en hemflytt men så verkar inte var fallet. En förälder i panik över att förlora sitt barn får sedan inte reagera för då kan man åtalas. Man får absolut inte hota de som försöker ta ditt barn för då kan du själv åtalas men du får bete dig hur som helst bara du kommer från en myndighet.

Hon var på ett utredningshem där hon visserligen själv gav sig av ifrån men vi har ett antal berättelser ifrån fullt fungerande föräldrar som tvingats in på sådana hem och fråntagits medborgerliga rättigheter som dator och telefon. Som tvingats skriva på papper där de ger organisationer som tillhandahåller hemmen rättigheter som starkt kan ifrågasättas. Där man går in och ändrar i utredningar efter att ha talat med motparter m.m.

Jag har ingen aning om hur det är i det här fallet men har sett och hört allt för mycket för att döma ut en person som förälder på grund av det. Det står också att hon ansågs vara ett hot mot handläggaren men det står inget om att hon ansågs vara ett hot mot barnet. 

Ingenting om hur handläggaren betett sig mot henne.

Att använda övervåld är också tillåtet. Hur pojken reagerade eller får för mén av granaten står det inget om men man skall inte kunna behandla någon medborgare i Sverige på det här sättet.    

Granater mot mamma när barn skulle omhändertas

Uppdaterad 2013-11-21 22:37. Publicerad 2013-11-21 22:29

Ett omhändertagande av en fem månaders pojke slutade med att polisens piketstyrka gick in i lägenheten och mamman slogs, enligt socialtjänsten, ut med distraktionsgranater. Kvinnan hade då beväpnat sig med en kniv.

Händelsen inträffade tidigt på morgonen den 13 november i år då socialtjänsten i Helsingborg begärt polishandräckning enligt lagen om vård av unga. En 30-årig kvinna hade tidigare fått två av sina barn omhändertagna och nu hade de sociala myndigheterna beslutat att också ta hand om kvinnans fem och ett halvt månader gamla pojke.

När polisen kom till kvinnans lägenhet vägrade kvinnan att öppna men polisen tog sig ändå in i hallen. De möttes då av kvinnan med sin son på armen och en kniv i den andra. Kvinnan lyckades låsa in sig i ett angränsande rum där polisen slog ett stort hål i dörren.

 

Enligt dokument från socialtjänsten i Helsingborg vågade polisen då inte fortsätta stormningen eftersom man ansåg att det fanns risk att mamman skulle skada sitt barn.

Men trots många timmars förhandlingar vägrade kvinnan att släppa sonen ifrån sig och polisens piketstyrka kallades till platsen. Utanför hennes lägenhet fanns då en vanlig polispatrull, ambulanspersonal och en kranbil från brandkåren.

Piketstyrkan beslutade då, enligt socialförvaltningens anteckningar, att använda distraktionsgranater mot kvinnan, ett vapen som smäller med upp till 180 decibel och paralyserar personen den riktas mot. Därefter kunde kvinnan övermannas. Pojken fördes till barnakuten medan kvinnan togs till en psykiatrisk mottagning.

Enligt kvinnans juridiska ombud agerade polisen med betydligt mera våld än vad som krävdes:

– Det är väldigt märkligt att man använder distraktionsgranater mot en späd kvinna som bara försöker försvara sitt barn. Hon uppfattade polisens agerande som orätt och kände att hon stod mot en omöjlig övermakt, säger Charlotte Lagersten, jurist vid C. Lagersten Juridik AB.

Enligt socialförvaltningen i Helsingborg har kvinnan uttalat allvarliga hot mot socialtjänstens handläggare. Förvaltningen skriver i ett dokument att man tar hoten mot sin personal på allvar och planerar för att skydda handläggarna.

Den 30-åriga kvinnan har haft flera jobb under de senaste åren. I samband med hot om omhändertagande av sonen redan i samband med förlossningen efterfrågade kvinnan plats på utredningshem för att visa att hon hade förmåga att handha omsorgen om sonen. En behandling hon själv valde att avbryta för en tid sedan.

I ett utlåtande från en psykiatriker i juni förra året före omhändertagandet av de två äldsta barnen noterade denne att hon och barnen hade en ”varm, ömsint relation” och att barnen ”förefaller trygga och väl omhändertagna”.

Kvinnan har också ansökt om att få tillbaka sina två barn, som nu är på fosterhem, till sig vilket socialnämnden i Helsingborg vänt sig mot. Hon har inte tillåtits träffa barnen på ett och ett halvt år.

I juli beslutade nämnden att också sonen skulle tas ifrån henne. En psykolog som träffade modern och sonen, då fyra månader gammal, skriver i ett uttalade: "Sonen visar ett lugn, en harmoni och en tillgivenhet till sin mamma som är sällsynt att skåda i dag."

– Jag är mycket kritisk till hur kvinnan och barnen  har behandlats. Socialtjänsten har valt att inte redovisa några handlingar eller utredningar som talat för kvinnans förmåga till omsorg om sina barn. Man har också helt frånsett att barnen vid omhändertagandet visat sig vara fysiskt och psykiskt välmående. Det har kort sagt saknats laglig grund för omhändertagandet även i detta fall, säger Charlotte Lagersten.