Behåll stödet.

Idag verkar det finnas hur mycket som helst att skriva om. Jag tar väl en artikel i taget.
först handlar det om att snus och rökning ökar risken för att barnet skall födas dött.
Det borde inte vara någon nyhet men det är tydligen för vissa.
http://www.expressen.se/nyheter/snus-och-rokning-okar-risken-for-dodfoddhet/

Såväl rökning som snusning under graviditeten ökar risken för att fostret ska dö i livmodern, visar världens hittills största studie i ämnet.

– När det gäller risken för dödföddhet verkar snusning vara nästan lika farligt som rökning, säger Sven Cnattingius, professor vid enheten för klinisk epidemiologi vid Karolinska institutet, till Upsala Nya Tidning.

För de kvinnor som slutar röka eller snusa inför graviditeten går dock risken tillbaka.
 

Då vet vi det.  Igen.

En debatt artikel runt att man nu vill ta bort stödet till barn med funktionshinder.
http://www.aftonbladet.se/debatt/article17421675.ab?fb_comment_id=fbc_463561943751297_97791543_463773450396813#fb66ff681c6436

Om inte medmänsklighet får ditt hjärta att klappa, Jan Björklund, så borde samhällsekonomin göra det. De flesta av de här ungarna kommer snart bli vuxna. Vuxna som aldrig fått en chans att utvecklas för att kunna bidra till arbetslinjen. Vuxna som aldrig fått en chans att komma in i samhället på rättvisa villkor. För lika villkor är inte samma sak som rättvisa villkor. Vuxna som mobbats och kränkts i hela sin uppväxt. Ungar på en skolgård går nämligen inte på det där med inkludering. Vem ska bort? Den som är konstig. Vuxna som i hela sitt liv fått ett entydigt besked från samhället: Om du inte är som vi, får du skylla dig själv. Vi vill vi inte ha dig här. Du passar inte in.

Var hamnar de? Inte i inkludering.

Jan Björklund, ta bollen. För den ligger faktiskt på din halva av skolgården. Stoppa kunskapslösa kommunpolitiker från att omöjliggöra skolgång för barn med neuropsykiatriska funktionshinder.
 

Skriver ett helt gäng skådespelare och annat konstfolk.

En mamma bloggar om att man nu skall ta bort pengar från extra stöd
http://madelein.se/2013/september/med-att-spela-med-vara-barns-liv.html

Av dessa hundratals ungdomar, unga vuxna samt lite äldre vuxna så har över 90% i princip rent av eländiga historier att berätta kring sin skolgång. Intelligenta människor med extremt hög allmänbildning och definitivt varenda jäkla häst hemma. Historierna handlar oftast om mobbing och utanförskap men inte allt för sällan om att skolan inte hade lösningar som fungerade för dem. Berättelser om hur de fått sitta ensamma i källare, berättelser om hur de fått flytta ut bänkar i korridorer för att få lugn och fokus över huvudtaget. Berättelser som kan få vem som helst att må illa. Jag möter de här berättelserna dagligen.

Jag har hört hemska historier om lärare som mobbar, lärare som hånar och lärare som ignorerar. En hel generation NPF:are som missat sin skolgång och idag i och med det står utanför arbetsmarknaden, ofta utan vänner och inte alls ovanligt bor hemma minst ett par år längre än jämngamla utan diagnos.

SNÄLLA, PLOCKA INTE BORT SÄRSKILDA UNDERVISNINGSGRUPPER, PLOCKA INTE BORT SPECIALLÖSNINGAR SOM FUNGERAR. GE VÅRA BARN EN CHANS, GE DEM SAMMA FÖRUTSÄTTNINGAR SOM ALLA ANDRA. Var smarta, spara genom att tänka långsiktigt!!!

Hur många ungar skall egentligen gå förlorade? Det är stor skam att man sparar pengar genom att leka med våra barns liv.

 

Som sagt det finns barn på många olika nivåer som mår dåligt. Alla behöver bättre villkor.