Ännu ett barn som far illa

Att det inte tar slut
http://www.nsk.se/article/20130905/HASSLEHOLM/130909650/-/misshandlad-pojke--flyttas-tillbaka-hem

Sedan tre år tillbaka har den lille pojken bott i fosterhem i Hässleholms kommun.

Han var i mycket dåligt skick när han kom dit. I anmälan berättas om vätskande eksem, rinnande ögon och diarré. Den orolige pojken kastade i sig maten och försökte även gömma mat och äta senare.

När han ett år senare började på förskola var han lugn och harmonisk, men efter varje umgänge med sin biologiska mor blev han orolig. Eksemen blommade upp och han vaknade på nätterna, skrek och grät. Vid ett tillfälle fick han föras i ambulans till sjukhus efter att ha kräkt och tuppat av.

Läkare kunde inte hitta någon kroppslig orsak, varför det antogs att besvären berodde på posttraumatisk stress orsakad av tidigare upplevelser.

Trots dokumenterad misshandel och pojkens starka negativa reaktioner efter umgänge med modern har socialtjänsten i Kristianstad nu bestämt att pojken ska flytta tillbaka till sin biologiska mamma.

Beslutet meddelades fosterfamiljen endast tre veckor före flytten av pojken.

Sjukvårdspersonal i Hässleholm, en sjuksköterska inom barnhälsovården samt en barnläkare, är mycket kritiska till beslutet.

Sjuksköterskan skriver

Jag är MYCKET orolig för XX (pojkens namn) hälsa och utveckling. Hur är det möjligt ur barnperspektiv att planera för en hemflytt, så snabbt och under rådande omständigheter?!”

Enligt anmälan som nu gjorts till Inspektionen för vård och omsorg skriver vårdpersonalen att de anser att socialtjänsten i Kristianstad kommun inte har beaktat barnets bästa, och inte verkar för att pojken växer upp under trygga och goda förhållanden. De anser heller inte att socialtjänsten tillräckligt noga har följt vården av pojken i familjehemmet. ”Vi ser med bestörtning på den plan som är uppgjord för hemflytten.”

En krönika utifrån artikeln om barn och deras rättigheter http://www.nsk.se/article/20130927/OPINION/130929367/1145/-/barnets-basta-och-ingen-annans-
Saxar lite men gå gärna in och läs hela.

Han kom till värl­den men hade otu­ren att till­hö­ra de barn som inte föds in i en fa­milj med kär­lek och trygg­het. För­äld­rar­na hade sä­kert i grun­den en för­hopp­ning och en dröm att ta emot ho­nom med öp­pen famn för att bana vä­gen för ett bra och lyck­ligt liv. Men även de bäs­ta dröm­mar slås ibland i spill­ror där­för att även för­äld­rar är män­ni­skor och män­ni­skor är oli­ka. En del män­ni­skor väl­jer den de­struk­ti­va vä­gen och där­med stäl­ler de inte upp på vär­der­ing­en om bar­nets bäs­ta, inte ens sitt eget barns bäs­ta.

Han hade otu­ren att kom­ma till värl­den i fel fa­milj, men som tur i otu­ren föd­des han trots allt i Sverige. Sverige, ett land utan krig och kaos, ett land där om­sorg och so­ci­al trygg­het va­rit im­ple­men­te­rat i sam­hälls­funk­tio­ner­na se­dan lång tid till­ba­ka. Ge­nom år av er­fa­ren­het, även av be­gång­na miss­ta, bor­de chan­ser­na för att han ska få ett bra liv trots allt vara rik­tigt bra.

Men re­dan som barn ska han få lära sig att värl­den är mer kom­pli­ce­rad än så. Vux­na mö­ter ho­nom med vän­li­ga ögon och sä­ger att allt ska bli bra. De sä­ger ock­så att de vill hans bäs­ta. Så sä­ger de, men up­pen­bar­li­gen lä­ser det av ho­nom väl­digt oli­ka. Det mes­ta ty­der på, i hans fall, att hans liv skul­le vara bätt­re om han fick en chans att fin­na stöd i en fos­ter­fa­milj. Men lik­väl finns det de som vill sän­da ho­nom till­ba­ka till hans bio­lo­gis­ka hem. Han får mag­knip av bara tan­ken, men sä­ger in­get. Trots allt lig­ger det i bar­nets na­tur att all­tid sät­ta sina bio­lo­gis­ka för­äld­rar främst, inte minst mam­ma. Han äls­kar hen­ne och vill inte göra hen­ne led­sen. Där­för sä­ger han inte vad han egent­li­gen vill.

Han är ett barn och barn lik­som vux­na är ock­så kom­pli­ce­ra­de va­rel­ser som det kan vara svårt att läsa av och för­stå. Det vi­lar där­för ett tungt an­svar på de som har av­gö­ran­det i sina hän­der för vil­ken fram­tid de ger bar­nen som ham­nar fram­för de­ras ögon. Men ett som de all­tid mås­te lära sig att sät­ta främst är bar­nets bäs­ta och det är ty­värr inte all­tid le­gi­timt med att leva med sina bio­lo­gis­ka för­äld­rar.
 

Som dom orden stämmer men varför gör man så här? När skall det sluta?  När skall de styrande säga ifrån?

Innan helgen utvisades en barnfamilj som bott här i 17 år.
radio inslag och i tidningen
Barnen 4 stycken fick inte säga adjö till sina kompisar. http://nlt.se/startsidan/vara/1.2369219-skolbankarna-star-tomma-bland-klasskamraterna De fick inte ens packa och ta med sina tillhörigheter. http://nlt.se/startsidan/vara/1.2370179-fp-utvisningen-ar-inhuman-och-oacceptabel- Denna veckan kommer en ändring i lagen som hade medfört att de förmodligen hade fått stanna men bara några dagar innan tas de med polis och förs ut ur landet. ut ifrån Sverige som är sådana föregångare som är har ett så fint bra barnperspektiv. NEJ barnperspektivet är bara ett fint ord på pappret inget mer. I verkligheten fungerar det inte.