Barngruppers storlek

I Göteborg har det forskats på barn och barngruppers storlek. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=95&artikel=5626132 Man konstaterar att barn inte klarar av hur stora grupper som helst. Uppåt 20 barn blir för många relationer, både för barnen men även de vuxna.

– Har man över tjugo barn med småbarn i gruppen så är det för många barn. De klarar inte av hur många relationer som helst. Lärarna klarar inte av att hålla reda på vilka som gjort detta och detta och så vidare. Energin går åt till det mer än att kommunicera med barnen, säger Ingrid Pramling Samuelsson som är professor i pedagogik.

Studien har gjorts både genom fältstudier och enkäter med personal i förskolan och resultaten visar att det är många fler faktorer än just barngruppens storlek som avgör kvaliten på förskolan.

Enligt Ingrid Pramling Samuelsson är det lika viktigt med lokalernas utformning, barngruppens sammansättning med till exempel ålder, och personalens kompetens. Och en stark önskan från professorerna vid Pedagogen i Göteborg är att förskollärarutbildningen förlängs till fyra år.

Och jämställdhetsminister Maria Arnholm lovar att lyssna på forskningen.

– Mitt viktigaste bidrag är att stödja de som jobbar i förskolan. På samma sätt som vi satsar på lärare ska vi också satsa på förskollärare. Se till att det blir karriärtjänster och möjligheter till utveckling och förkovran även där. Medarbetarna i förskolan är den allra viktigaste kvalitetsfaktorn
 

Jag jämför som alltid med utsatta barns situationer och därmed relationer. För "våra" små som flyttat 11 gånger och nu bor i sitt tredje familjehem, där det är med personal på umgängen och den personalen byts ut. Bara för oss, i vår relation, den sista tiden innebär det att det varit med 8 personer för oss främmande människor som vi skall släppa in i vårt hem. Hur många mer som varit inblandade vet jag inte. Lägg till familjen de bor i med deras familj, släkt och vänner. Den biologiska mamman med familj. Syskonen som är placerade på olika håll och deras familjer. Sedan går de i skolan och på fritids och har handläggare.
Här gjorde jag personalen uppmärksamma om detta så de begränsade deras kontakter så mycket det gick.
Några av konsekvenserna börjar komma. Pojken går om i skolan, redan. Tycker i och för sig att det är bra att de tar det direkt så att han inte halkar efter än mer men hos oss var han åldersadekvat som det heter, hängde med som vilket barn som helst.
Flickan frågar ibland nya personer känner jag dig? Hon klarar inte av att ta in fler nya, lägga fler på minnet, något en psykolog varnade för redan för snart 2 år sedan. 
Vad kommer det att märkas på härnäst?