Sommarpratare

Då jag sitter vid datorn och går igenom vad som står i olika forum så brukar jag lyssna på sommarpratarna. Det senaste jag lyssande på var Anton Abele  om hur han började med ett upprop mot våld
Det började med att han skrev ett upprop på facebook som sedan ledde till en samling i protest i kungsträdgården. Hur de fortsatte tre år där han hade en förening mot våld men hur media sedan slutade skriva och då försvann engagemanget från alla andra, de som hängt med.

Jag vet hur det är. Att så fort det inte syns i media så faller intresset. Jag vet också att det är lite unikt att jag lyckats hålla "liv" i vårt ärende så länge som 4 år.
Jag gör det inte för att få stå i rampljuset utan för att påverka och förändra.
Men det är alldeles för snabbt något annat som är mer spännande.
Jag har så svårt att förstå hur något kan vara mer viktigt som glömda katter i någon sopcontainer, kändisars celluliter, vad bloggare hittar på eller säger, vad dokusopa personer hittar på eller vad tvittrande politiker ställer till med.
Den grävande journalistiken får mindre och mindre utrymme och det handlar inte om att förändra lika mycket om att avslöja något kontroversiellt. Utomlands driver media ett ärende tills det blir en förändring.

Hur han tillsist hamnade i riksdagen.
Då var hans den yngsta någonsin. Hur alla applåderade då han kom in i salen första gången. Han berättar om hur svårt det var att få igenom någon där (han lyckades få igenom en lag ang näthat)
Hur han fortsatta att plugga brevid sitt riksdagsarbete.

Det det är rätt ställe om man vill påverka men hur svårt det är.
Att det går men inte de vägar man tror.
Det finns 349 riksdagsledamöter som skall se till att folkets röst skall bli hörd.  För att få igenom något måste man få med sig 50 % av rösterna. Det är svårt eftersom alla röstar med partiet.
de lägger totalt ca 3000 motioner men hur ca 99,5 % avslås. Han ifrågasätter om det är så det r tänkt att vara, om det är så man tänkt skall påverka om så många avslås. Om det är tänkt att vara så varför så lite går igenom. Om det inte fungerar varför den möjligheten finns. 
Han berättade hur han förvånats över att man inte uppmuntrar varandra då det går bra eller man syns i media. Att han inte någon gång under hela tiden varit med om att någon gett ett uppmuntrande ord i vad han gjort. Han tror att det beror på att om någon ny in måste ju någon annan åka ur.

Hur han fått uppmuntrande tillrop ja visst men av andra, utifrån, men inget ifrån sin egen topp. Man stöttar inte och berömmer inte.

Jag har väl också reagerat på hur svårt det är att påverka uppe i regering och riksdag. Hur mycket det pratas och hur lite som blir gjort. Att det handlar mest om att visa upp sig för att bli inröstad igen och hur mycket prat det är om vad man gjort men väldigt lite om vad man skall göra förutom inför valen förstås. Sedan är frågan hur mycket av de löftena som hålls.
Hur man kan konstatera och erkänna att det inte är så bra men få som vill göra något åt det.
Det handlar mest om att uttala sig, sätta dit ett motståndar parti. Men sitter de själva i samma position så gör man likadant.
Hur förvånad jag blev då jag fick veta att man inte får motionera i sitt eget utskott. Det innebär, kan man väl säga, att de inte får väcka nya frågor  i det utskott de sitter inte driva frågor där. De kan diskutera och komma med förslag på saker de vill att regeringen skall titta på eller göra något åt men då måste de har med sig 50 % av de andra i utskottet. Men alla röstar som partiet vill så det är svårt att få igenom något. Vad är då meningen? De får inte skriva debattartiklar som går emot något partiet tycker. De kan driva egna frågor men bara om det ligger i partiets linje och allt skall godkännas av partiledningen.

Jag tyckte om honom. Han hade engagemanget och viljan men  han avslutar med att han inte kommer att fortsätta efter nästa val. Han vill leva ett normalt liv.