Från början var det meningen att man skulle undersöka vad en sammanslagning av flera förvaltningar skulle medföra men man upptäckte att personalen mådde så dåligt att man fortsatte att utreda även det.
Man intervjuade bl.a. personalen samt ledningen. dvs ordförande vice ordförande samt ordförande i utskott.
Man tittade även på vissa tidigare undersökningar där bl.a. Magnus Hultin gjort en.
Vet inte om det var den som menade att det var politikernas fel, annars vore det ju hans eget som ansvarig chef.... det är alltid lättare att skylla ifrån sig
Man kommer fram till att det redan nu är för stor organisationsmodell. Det är svårt att få gehör för sina frågor.
Socialförvaltningen haft, och alltjämt har en turbulent tid.Men står det
Turbulensen, som uppskattats ha börjat redan för cirka fem år sedan, har kännetecknats av negativ medierapportering, betydande budgetöverdrag och ett flertal chefsbyten.
Föranlett av uppgifter om stora brister i handläggningen
Men det står att det började långt tidigare. Alltså är det samma personal till viss del annars hade de inte vetat det, trots att Magnus Hultin sa att alla gammal personal var utbytt.
Det är en dålig självbild inom förvaltningen, inte så dålig som media målat upp men ändå. Cheferna har svårt att se vilken inriktning de skall ha, de är konflikträdda, man efterlyser tydligare mål, styrdokument och rutiner för uppföljning, kommunikationsarbete är bristfälligt, särskilt intern kommunikation.
De flesta efterlyser ett bättre vertikalt samarbete. Här avses i första hand mellan politisk ledning, förvaltningsledning och kommunledning. Även det horisontella samarbete, dvs. med övriga berörda förvaltningar och bolag behöver bli bättre.
Brist på resurser, för hög arbetsbelastning, dåliga stödfunktioner, inom tidigare ledningsgrupp fanns interna grupperingar samt revir- och mobbningsliknande beteenden. Oro över arbetsklimatet och avsaknad av arbetsglädje. Den nya bemanningsenheten verkar inte fungera, fortfarande finns en mobbingsituation.
Handläggarenhetens dubbla roller, som beställare och verkställare ifrågasätts av flera samtidigt som nästan lika många tycker att det finns fördelar med det.
Många efterlyser insatser för att återskapa det interna förtroendet, från den högsta politiska ledningen till medarbetarna ute i verksamheten vid förvaltningen
men det anser jag att man måste förtjäna först.
Det konstiga är att trots att alla andra är så missnöjda och det framförs så mycket kritik så är Hermansson nöjd. Bara brukarna är nöjda så är han nöjd.
Både ordförande och vice är nöjda men det är klart det skall mycket till för att de skall klaga på något de själva är ansvariga för.
Han skyller ifrån sig och menar att det är utskottets fel. Samtidigt säger han att det fungerar bättre nu. De har alltså gjort ett bra jobb, gör det de skall... det är väl isåfall tack vare utskottet eller? Där sitter inte han så det kan ju inte bero på honom. Att utredningen visar att det är högsta ledningen alltså till stor del är han och vice Lomander som är orsaken på alla plan verkar ingen av dem förstå.
Att brukarna är nöjda innebär ju bara att man från förvaltninge har lyckats hålla god min utåt.
Relativt tidigt i utredningsarbetet framträdde en bild av att organisationens problem möjligen kunde vara hänförliga ledningen, styrningsarbetet och den sociala arbetsmiljön. Det kom också tidigt signaler på att förvaltningen saknade struktur och förutsebarhet. Intrycket var en verksamhet i oreda.
Längre in i utredningsarbetet hade denna bild både förstärkts och förtydligats. Det ska sägas att avsaknaden av ett bra ledarskap, god struktur och förutsebarhet inte gällde förvaltningens alla enheter. Det förvaltnings-övergripande intrycket är dock att det tillämpas ett arbetssätt präglat av godtycklighet.
Sidan 25 och framåt finns en sammanställning av kritiken
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar