Lex Bobby

I Aftonbladet häromdagen lyftes ännu ett ärenden där socialtjänsten inte agerat trots anmälningar vilket resulterar i att en tre årig flicka dött.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article16977372.ab
Mamman dödade henne förmodligen med lugnande plåster.
Nu har hon t.o.m. erkänt.
Pappan slog larm redan i januari sedan i mars men anmälningarna gick inte vidare. Han hade ansökt om att få delad vårdnad, att få ha flickan på halvtid men ingen hörsammade. Mamman vägrade.
Nu är flickan död. Mamman försökte ta livet av även sig själv men lyckades inte.

Konstigt att det är så stor skillnad. I vissa kommuner agerar de för kraftfullt och gör saker de inte ens behöver vilket skadar både barn och deras familjer. I andra gör de inget trots aanmälnignar gång på gång.

Redan i januari kom en rapport runt barnmord ändå utreds de inte.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/kerstinweigl/article16977414.ab
De sammanfattar några punkter:

• Sjukvården frågar inte patienter om det finns barn som kan behöva skydd.
• Dagis och skolan anmäler inte oro, fast de är skyldiga.
• Barn som flyttar tappas bort, anmälningar försvinner på vägen till sin nya hemkommun.
• Socialtjänstens barnavårdsutredningar tar för lång tid, eller görs inte alls,

Den allmänt hållna rapporten blev någon notis här och där. Fast det gäller myndigheter som inte följer lagen och barn som har dödats.

Varför tas inte varningssignaler på allvar? Utredarna anmärker försiktigt att detta "bör utredas" för att "hitta åtgärder som kan förbättra överlevnaden".

Mer får inte utredarna säga. De får inte utkräva en enskild myndighets eller persons ansvar. De ska "ge underlag till förslag till åtgärder".

Får erkänna att även jag missat rapporten. Men jag håller med i kritiken varför tar ingen den på allvar?
I januari då den kom skrev Metro om den i samband med kvinnan som hoppade från en bro i Stockholm med sitt barn. http://www.metro.se/nyheter/rapport-barnamord-kunde-ha-stoppats/EVHmbl!IJm8B5XjrvpM/

Under rättegången i Stockholms tingsrätt visade det sig att kvinnan två månader före händelsen hade börjar visa tecken på personlighetsförändringar och vanföreställningar – någonting som hade accelererat rejält de sista två veckorna. Kvinnans kontaktperson på det skyddade boendet berättade i tingsrätten att hon förstod att kvinnan var ”på väg in i någonting”.

På torsdagen, alltså två dagar före händelsen, hade hon sitt sista möte med socialtjänsten. Samma kväll började hon uppträda rejält avvikande. Hon gick ut på gatan, fram och tillbaka, och satt i ena änden av sin säng och var helt frånvarande. Personalen försökte få henne att träffa en psykiater redan dagen därpå men hon ville själv vänta till måndagen. På lördagsmorgonen hoppade hon från bron.

Domen blev mycket ovanlig: tingsrätten konstaterade att det var bevisat att kvinnan har dödat sin baby men att hon hade varit så psykiskt sjuk att hon helt hade saknat uppsåt. Hon friades därför helt.
– Domen är mycket tydlig och välformulerad och jag kommer inte att överklaga, säger åklagaren Jennie Söderberg. Hon ska där-emot enligt lag anmäla fallet till Socialstyrelsen som ska utreda om myndigheterna hade kunnat agera annorlunda för att förhindra det inträffade.
Varken åklagaren eller kvinnans egen advokat, Frida Wallin, vill dock ta ställning till om socialtjänsten borde ha agerat annorlunda före händelsen. Frida Wallins säger dock:
– Rent generellt tycker jag att man borde bli bättre på att fånga upp den här typen av psykiska problem när kvinnor och barn placeras på skyddade boenden vilket ju i sig kan vara en påfrestande situation för dem.

Det hade kunnat stoppats. De skriver:

Varje år dödas mellan fem och sju barn i Sverige genom brott. Sedan år 2008 ska Socialstyrelsen enligt lag granska varje sådant fall och utreda om barnomsorg, skola, sjukvård och socialtjänst hade kunnat förhindra brottet.

Socialstyrelsen har i två rapporter beskrivit 18 sådana fall. När det gäller till exempel sjukvården visar det sig att personalen är alldeles för ”snål” med att upprätta anmälningar till socialtjänsten.

– En anmälan ska göras redan när man befarar att det finns risk för att ett barn far illa. Det behöver alltså inte finnas bevis utan det är socialtjänstens sak att utreda, säger Lotta Nilsson som är utredare på den enhet vid Socialstyrelsen som granskar dessa fall.

När det gäller skola och barnomsorg visar det sig att man inte heller har anmält fall. En av de vanligaste orsakerna uppges vara bristen på återkoppling från socialtjänsten – vilket i sin tur beror på sekretess.

Men även socialtjänsten, som både har det största ansvaret och en skyldighet att agera omedelbart i sådana här situationer, har visat sig ha allvarliga brister:

– Vår granskning visar att socialtjänstens utredningar i vissa fall tar alldeles för lång tid. Och då kan det ju tyvärr vara för sent. Det har dessutom visat sig att socialtjänsten inte alltid har inlett utredningar trots att barnet kan ha haft behov av skydd eller stöd, säger Lotta Nilsson.

Socialstyrelsen skall alltså utreda och det finns ju redan en lex Bobby sedan pojken som missköttes till döds av sin  mor och styvfar. I fakta rutan i aftonbladet (länk som ovan) står det:

Lex Bobby

Fallet med tioårige Bobby som torterades och dödades av sin mamma och styvfar 2006 väckte upprördhet. Regeringen beslutade begära särskilda dödsfallsutredningar sedan barn avlidit på grund av brott.

Hittills har 19 fall av dödligt våld mot en person under 18 år utretts. För att en utredning ska inledas krävs bland annat att barnet haft behov av skydd och att det finns en dom som har vunnit laga kraft.

Vanliga mönster i familjer där barn dödats är psykisk ohälsa, relationsproblem som svartsjuka och vårdnadstvister, och även social isolering

Ja varför utreds inte fler fall då barn dör för att se orsaken?
I Metro står det:
Återkommande mönster i de granskade fallen:
• A. Pågående skilsmässa, en partner har angett att hon/han vill skiljas, uppdagad otrohet eller uttalad svartsjuka.
• B. Pågående vårdnadstvist.
• C. Medicinska, somatiska problem.
• D. Psykiska problem i familjen.
• E. Socialtjänst inblandad.
• F. Familjen har flyttat mellan flera kommuner.
• G. Missbruk i familjen (alkohol-, narkotika-/anabola steroider- eller spelmissbruk).
• H. Kriminalitet eller kontakt med polisen.
• I. Arbetslöshet, social isolering eller ekonomiska problem

Ändå har bara 18 fall utretts men en del anmäls ju inte ens enligt rapporten. Varför är barn inte viktiga nog? Och vad hände med den utredningen? Lades den också i en byrålåda?
Får väl fråga när jag skall till riksdagen nästa vecka...