– De är för elevens bästa. Den finska skolan är full med sådana här, säger pojkens lärare Ilkka Kontkanen till tidningen.
Den finska utbildningsstyrelsen håller inte med om att det är en vanlig lösning. Däremot vet de att det förekommer.
– Det är inte vanligt att man använder skärmar. Men visst är det någonting som speciallärare känner till, säger Pirjo Koivula på den finska utbildningsstyrelsen till tidningen.
Hon säger att det inte finns några direktiv för hur skärmarna ska användas. Däremot understryker att de inte får användas som ett straff. Eleven ska heller inte tvingas sitta bakom väggarna hela tiden. Det måste alltid finnas möjlighet för eleven att samarbeta med sina klasskamrater.Det var i Finland men det händer även här.
http://www.sannanovaemilia.se/att-exkludera-ett-barn-ur-gemenskapen/
Det hade gått två veckor in på den nya terminen för min son i åk 2. Han var fortfarande 7 år gammal.Hon beskriver hur hon tar tag i problemet och kräver en ändring medan pedagogen läraren ifrågasätter hennes ifrågasättande.
En fredagkväll bröt han ihop i min famn och grät och sa att han inte ville tillbaka till skolan mer. Jag försökte få honom att berätta vad som hade hänt. Så småningom kröp det fram.
”Jag får inte sitta med de andra barnen mamma…”
”Hur menar du då?”
”De har ställt min bänk bakom en skärm i andra sidan av klassrummet…”
”En skärm? Hur menar du då?”
”De säger att det är för min skull… för att jag inte ska bli störd av de andra barnen…”
Jag kunde känna hur vansinnet började koka, djupt inom mig.
”Du menar att de placerat din bänk bakom en skärm så att du inte kan se de andra barnen?”
”Ja mamma… men det är för min skull…”
”Hur känns det här för dig Julius?”
”Det känns inte bra alls… jag vill ju sitta med mina kompisar…”
Som sagt hur kan man behandla barn så?
Ett tydligt barnperspektiv skall vara rådande i alla ärenden gällande barn.....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar