Rättsosäkert

Så kommer ännu en klockren artikel av Peter Zeijersborger advokat som specialiserat sig på LVU.
http://zeijersborger.se/1606

Tvångsvårdad i 18 år utan rättslig omprövning. Inga formella beslut att överklaga, ingen rätt till advokat. Så kan livet se ut för ett nyfött barn som omhändertagits av socialtjänsten. Advokat Peter Zeijersborger pekar på allvarliga brister i LVU-lagen

 

Barn som blir tvångsomhändertagna på grund av svåra hemförhållanden har en mycket svag ställning i samhället. Efter en första formell ansökan och ett beslut om att barnet ska omhändertas av socialtjänsten, kan myndigheten på eget initiativ och utan nya prövningar fortsätta tvångsvård fram till dess att barnet blir myndigt. Barnet och föräldrarna saknar självklara rättigheter som t.ex. personer som tvångsvårdas för missbruk eller psykisk sjukdom har. Lagen om Vård av Missbrukare (LVM) medger nämligen inte vård i mer än 6 månader och Lagen om Psykiatrisk Tvångsvård (LPT) kräver att behovet av fortsatt vård prövas av domstol var sjätte månad. Självklart har personen ett eget juridiskt ombud.

 

 Hur är detta möjligt? Lagen om Vård av Unga (LVU) tillåter att socialtjänsten regelbundet gör så kallade ”överväganden” om fortsatt tvångsvård. Ingen domstolsprocess, inget ombud, inga formella beslut. Och utan ett formellt myndighetsbeslut finns det ingenting att överklaga och ingen skyldighet för socialtjänsten att informera barnet och dess föräldrar vad de har för rättigheter.

 För man har rätt att begära en prövning om att vården ska upphöra. Men det är barnet själv, eller föräldrarna som måste gå till domstol och kontakta advokat. Något de flesta av mina klienter inte känner till.

 Tvångsvård är ibland nödvändigt, men alltid förenat med ett trauma för den som drabbas. Många av mina klienter upplever sig övergivna av samhället och hyser djup misstro till socialtjänsten – en naturlig följd av att myndigheter på eget bevåg fattar beslut som inte går att överklaga. Det är dags att skriva om Lagen om Vård av Unga och garantera formella beslut och självklara rättigheter åt en redan svårt utsatt grupp.
 

Visst är det märkligt att så stora brister kan finnas i lagen utan att någon gör något åt det?