Dömer på åsikter istället för fakta

Det är fler än jag som reagerar över rasismen i olika sammanhang.
I en  ledare i aftonbladet skriver Daniel Swedin :

Något farligt är på väg att hända i Sverige

I dag är något farligt på väg att hända i Sverige. För det är ju så att apartheidbussarna till Åland, ambulanspersonalen som vägrar vårda flyktingbarn, poliser som jagar papperslösa i tunnelbanan, migrationsministrar som talar om flyktingar i termer av ”kvoter” och förlorar sig i rent rasistiska resonemang kring ögonfärg och tv-debatter där frågan om ”hur mycket invandring Sverige tål” ställs hänger ihop.

Vi leker en farlig lek just nu. Misstänkliggörandet, bristen på respekt för andra människors upplevelser och politiker som glatt experimenterar med avgrundsretorik – det är ett gift som kommer få samhället att ruttna inifrån.

I dag är 1,8 miljoner människor i vårt land är födda utomlands eller har två föräldrar som är det. Det är var femte svensk.

Om vi inte tillsammans säger ifrån i dag kommer var femte svensk få sitta på den andra bussen i morgon.

 

Bra skrivet för visst är det så.  Det är inte många som är "renrasiga" svenskar längre om det nu finns några sådana alls. Det är väl heller inget vi skall sträva efter som jag ser det och alla skall behandlas lika.

Såg att de första vanvårdade äntligen får sin ersättning.
http://www.aftonbladet.se/senastenytt/ttnyheter/inrikes/article16467584.ab
Femton stycken till att börja med. En har hitintills nekats. Men jag är övertygad om att många kommer att nekas eftersom de sagt att det skall vara dokumneterad misskötsel, anmälda övergrepp.

Jag känner som blev utsatts för övergrepp först i sin fosterfamilj.
Vem skulle hon anmäla till? Mannen som gjorde det eller frun som levde med honom. De väljer ofta att ta det som ett angrepp på maken och vill inte tro att de själva har ratats så de väljer ofta att inte tro barnet.
Hon visste attom någon överhuvudet taget skulle tor henne skulle hon få flytta och visst kan man tycka att det vore att föredra men att samtidigt veta att det skulle innebära att inte veta vart man skulle hamna, få lämna vänner, skola och ännu värre inte veta om någon skulle tro alls.
tillsist misskötte hon sig rymde m.m. så det blev flytt ändå.
Hon hamnade på en institution där förgrep sig föreståndaren på henne.
Vem skulle hon anmäla till då?
Den som utsatte henne för det?
Den som placerat henne där och på förra stället?
Risken fanns ju som för så många av dessa barn att inte bli trodd. Vaddå blir du utsatt på varenda ställe nu inbillar du dig eller ljuger...

Med hänvisning till artikel jag hänvisade till häromdagen utreds dessa brott desutom sällan eller aldrig. Hur skall då dessa barn någon sin kunna bevisa vad de utsats för? En del bestämmer sig bara för ur det är utan att se till att ha fakta. Dömer ut utan att veta.

Det råkar jag själv ut för fortfarande. Jag får fortfarande inlägg i bloggen, senast ett igår (som jag väljer att inte lägga ut) ifrån sådana som först tycker att jag hängt ut mamman och sedan utgår ifrån att mamman är och var kapabel. Att det inte fanns skäl att ta barnen från början. Jag väljer att inte lägga ut dem därför att jag kan inte bemöta dem utan att hänga ut mamman  ännu mera. Det blir en rävsax jag kan inte försvara utan att göra det de anklagar mig för så jag väljer att låta bli.