Sammanbrottsutredningen

Då är socialstyrelsen utredning om omplacering av små barn klar.
Själva uppdraget kan ni läsa här:
http://www.riksdagen.se/sv/Dokument-Lagar/Utskottens-dokument/Betankanden/Arenden/201213/SoU4/
För tre år sedan trodde de mig inte när jag sa att det var så många. Det hade de inte fått indikationer om. Här är sjä'lva publikationen.
http://www.socialstyrelsen.se/publikationer2012/2012-11-28
Nu är det var fjärde barn
http://www.tv4.se/nyheterna d 30 kl 19.14
Sofia Rapp som omplacerats 11gånger säger att man trasas sönder inombords man tror att ingen vill ha en. Precis de ord som min man uttalade i Uppdrag granskning. De måste tro att ingen vill ha dem men det är det ju.

Man hävdar att det beror på att det blir bråk mellan barn och familjehem eller föräldrar och familjehem. Jag tror att man hade fått lite andra orsaker om man frågat familjehemmen. Skulle man fråga handläggarna i vårt fall skulle de förmodligen påstå att det fanns skäl även där. Trots att socialstyrelsen sagt annorlunda.
Nu har man bara frågat handläggarna.

Det är klart att det blir bråk mellan familjehem och barnen som placerade om man som familjehem inte kan skydda dem. Inte kan hjälpa dem då de är frustrerade. Inte har något att sätta emot då knasiga beslut tas. Tvingar dem till umgängen de inte vill ha. Det blir familjehemmet som får ta smällen.

Att det blir bråk mellan biofamiljen och familjehemmet är heller inte konstigt då man ständigt lever med hotet att bli av med barnen. Har du åsikten att det inte kommer att gå med en eventuell hemflytt eftersom du ofta har insynen och förstår att det inte kommer att fungera. Inte vågar ifrågasätta, inte vågar bli obekväm.
Som nu då Hadilles föräldrar kommer och familjehemmet skall hjälpa dem att knyta an för att om de lyckas förlora henne. Det är klart att det antagligen blir konflikter eller åtminstone känns obekvämt.
Hur skall de kunna vara hjärtlig,a se till att det blir bra umgängen? Det är omänskligt.
Så var det ju även i ärendet där en familj skulle adoptera ett svenskt barn och mamman ändrade sig efter tre år. De skulle hjälpa henne och pojken att knyta an för att då de lyckades förlora barnet.
De hade då klivit ur kön och fick om de ville adoptera utlands ifrån börja om. Pojken har de inte sett honom sedan dess.
En vårdnadsöverflytt hävdar jag tryggar barnen. Man kan se till att det blir bra umgängen utan risk att det leder till något annat.

Man skall inte ta barn i från föräldrar som har förmågan och därför menar jag ochså att  man först måste utreda om det går att barnen kan vara kvar. Alla möjligheter skall uttömmas. Man skall verkligen göra allt. Men om det inte går så skall allt satsas på det nya stället. De skall vara väl utredda och det skall vara stickprover

Att omplaceringarna beror på att det inte fungerar mellan barnen och familjehemmet stämmer inte i något av de senaste fall som varit i press. T.ex.2 1/2 åringen som tvingades flytta 100 mil för att mamman skulle ha närmare till umgängen med henne. Killen som varit i press och skall flyttas i Jönköpings län trots att han inte ens längre har någon vårdnadshavare. Inte heller i något av de 80 andra ärendena jag har.  Det har inte varit några bråk av de anledningarna som står i utredningen i något av de ärendena.

Jag tror att en hel del av omplaceringarna skulle undvikas om man gör vårdnadsöverflyttningar. Så var det ju i vårt fall. Man slipper omplaceringarna för då blir de ju kvar. Våra hade fortfarande bott kvar trygga, lugna och harmoniska om de fått vara kvar. Nu håller man på att skapa två trasiga oharmoniska barn med sår inuti som kanske aldrig går att reparera.

Utredningen visar även att omplaceeringen föregåtts av varningar. Det gjorde det ju ochså i vårt fall men inte av den anledningen som man verkar dra. Inte för att vi varnade att en omplacering var på gång, inte för att vi inte orkade mycket längre utan för att vi varnade för att barnen for illa. Vi varnade att det inte skulle gå med hemflytten. Vi varnade att barnen inte mådde bra a v de täta umgängena som man plötsligt införde. De mår lika dåligt nu av de täta umgägena men de tvingas ändå. Om man gör en vårdnadsöverflytt så slipper man bråken mellan biosar och familjehem.

Nu vill man ha stärkt stöd till familjehem. Jag tycker på något sätt att det är rätt enkelt. Se till att myndigheterna följer lagen, att det blir konsekvenser för de handläggare som inte sätter barnen i centrum, inte har ett barnperspektiv. Öka trycket på domstolarna så att även de har den grundsynen, att barnperspektivet skall väga tyngst och inte då ur ett vuxenperspektiv. Att det är bäst för barnet att mamma eller pappa bestämmer vad som är bäst.
Att domstolarna återremitterar om underlagen är för dåliga. Utredningar måste hålla högre kvalitet. De får inte bygga på antaganden, åsikter eller tyckande eller tänkanden. Se till att ändra lagen runt barn så att det stå skall istället för bör och se till att vårdnadsöverflyttningar görs efter tre år utom i undantagsfall.