Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

tisdag 13 november 2012

Spädbarns rättigheter

Visste ni att så många som var tredje ungdom mellan 13-15 år har någon gång skadat sig själv.
http://www.skolporten.se/forskning/intervju/sjalvskadebeteenden-bland-ungdomar-okar

Att ungdomar skär, bränner eller slår sig själva är ett relativt nytt fenomen som har blivit alltmer utbrett. För de allra flesta handlar beteendet om att lindra ångest eller signalera att man inte mår bra.
– Att man skär sig handlar nästan aldrig om ett självmordsförsök, utan är ett uttryck för att man mår dåligt, säger Jonas Bjärehed

I studien fick över 1 000 högstadieungdomar svara på ett frågeformulär vid två olika tillfällen med ett års mellanrum. Omkring 40 procent svarade vid bägge tillfällena att de någon gång skadat sig själva.

Ja det märks på många sätt att barn och ungdomar mår dåligt.
Hittade även en debatt artikel.
http://www.gp.se/nyheter/debatt/1.1124714-vilka-rattigheter-har-ett-spadbarn-
klistrar in hela för den är så bra:
Svenska staten, som gör anspråk på att inte räknas till skurkstaterna, anser sig vara i sin fulla rätt när den genom utvisningsbeslut åderlåter spädbarn på föräldraomsorg. Den drar sig i sin migrationspolitik inte ens för att bryta välfungerande – enligt intyg från barnpsykiatriker – symbiotiska relationer mellan spädbarn och deras mammor.
Oersättlig
Är det då så viktigt för ett spädbarn att ha tillgång till sin symbiotiska förälder? Svaret är att denna förälder är oersättlig, och i det svaret instämmer inte bara psykodynamiskt inriktade barnpsykologer utan numera även hjärnforskare.
Vi vill påstå att det är lika viktigt för ett spädbarn att ha tillgång till denna person som det är för en vuxen att slippa tortyr. Visserligen vet vi inte om det övergivna spädbarnets lidande i akutfasen av separationstraumat i intensitet kan mäta sig med den tortyrplågades helvete.
Orreparabla skador
I spädbarnets fall tillkommer dock något som är minst lika allvarligt, nämligen risken att skadas i utvecklingen av sin hjärna och personlighet. Redan några månaders avbrott i den symbiotiska samvaron – som Migrationsverket så ofta ställer till med genom sina utvisningsbeslut – kan ge irreparabla skador.
I FN:s konvention mot tortyr betonas att inga som helst omständigheter någonsin rättfärdigar att staten använder sig av tortyr. Vi frågar om staten någonsin har rätt att bryta en välfungerande symbios mellan ett spädbarn och dess vårdgivare. Finns det någon statsnytta som kan rättfärdiga att ett spädbarns tillvaro slås sönder, och vad skulle det i så fall vara för statsnytta?

Hjördis Gustafson speciallärare
Lars Ullerstam psykiater

Jag tycker särskilt om ordet symbiotiska föräldrar alltså inte nödvändigtvis de som fött dem utan de som vårdat dem. Att hålla barn ifrån deras symbiotiska föräldrar är likställt med tortyr.
Upplagd av kl.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)