Spädbarns rättigheter

Visste ni att så många som var tredje ungdom mellan 13-15 år har någon gång skadat sig själv.
http://www.skolporten.se/forskning/intervju/sjalvskadebeteenden-bland-ungdomar-okar

Att ungdomar skär, bränner eller slår sig själva är ett relativt nytt fenomen som har blivit alltmer utbrett. För de allra flesta handlar beteendet om att lindra ångest eller signalera att man inte mår bra.

– Att man skär sig handlar nästan aldrig om ett självmordsförsök, utan är ett uttryck för att man mår dåligt, säger Jonas Bjärehed

I studien fick över 1 000 högstadieungdomar svara på ett frågeformulär vid två olika tillfällen med ett års mellanrum. Omkring 40 procent svarade vid bägge tillfällena att de någon gång skadat sig själva.

Ja det märks på många sätt att barn och ungdomar mår dåligt.
Hittade även en debatt artikel.
http://www.gp.se/nyheter/debatt/1.1124714-vilka-rattigheter-har-ett-spadbarn-
klistrar in hela för den är så bra:

Svenska staten, som gör anspråk på att inte räknas till skurkstaterna, anser sig vara i sin fulla rätt när den genom utvisningsbeslut åderlåter spädbarn på föräldraomsorg. Den drar sig i sin migrationspolitik inte ens för att bryta välfungerande – enligt intyg från barnpsykiatriker – symbiotiska relationer mellan spädbarn och deras mammor.

Oersättlig

Är det då så viktigt för ett spädbarn att ha tillgång till sin symbiotiska förälder? Svaret är att denna förälder är oersättlig, och i det svaret instämmer inte bara psykodynamiskt inriktade barnpsykologer utan numera även hjärnforskare.

Vi vill påstå att det är lika viktigt för ett spädbarn att ha tillgång till denna person som det är för en vuxen att slippa tortyr. Visserligen vet vi inte om det övergivna spädbarnets lidande i akutfasen av separationstraumat i intensitet kan mäta sig med den tortyrplågades helvete.

Orreparabla skador

I spädbarnets fall tillkommer dock något som är minst lika allvarligt, nämligen risken att skadas i utvecklingen av sin hjärna och personlighet. Redan några månaders avbrott i den symbiotiska samvaron – som Migrationsverket så ofta ställer till med genom sina utvisningsbeslut – kan ge irreparabla skador.

I FN:s konvention mot tortyr betonas att inga som helst omständigheter någonsin rättfärdigar att staten använder sig av tortyr. Vi frågar om staten någonsin har rätt att bryta en välfungerande symbios mellan ett spädbarn och dess vårdgivare. Finns det någon statsnytta som kan rättfärdiga att ett spädbarns tillvaro slås sönder, och vad skulle det i så fall vara för statsnytta?

Hjördis Gustafson speciallärare
Lars Ullerstam psykiater

Jag tycker särskilt om ordet symbiotiska föräldrar alltså inte nödvändigtvis de som fött dem utan de som vårdat dem. Att hålla barn ifrån deras symbiotiska föräldrar är likställt med tortyr.