Barn far illa och fortsätter att fara illa. http://www.svt.se/nyheter/regionalt/abc/njknjl
För tre månder sedan dog deras mamma i en trafikolycka. Föräldrarna är skillda och barnen bodde med mamman. Nu tvingas de flytta eftrsom lägenheten var skriven på henne.
Sedan har vi ärendet med pojken skom skall utvisas trots att migrationsverket vill göra en ny utrednign. Polisen anser inte att det finns någon anledning. http://www.expressen.se/nyheter/hopp-om-utvisad-15-aring/
Pojken har flytt för sitt liv. Ensam. Och sedan får han inte stanna. I ren panik syr han själv ihop sin mun och då de kommer för att hämta honom är han i så dåligt skick att han får läggas in och där har han legat sedan dess, men ut skall han.
Tror ingen ens varit i närheten av att leva med en sådan skräck att man tar till något sådant som att sy igen sin egen mun. Då jag var yngre råkade en klasskompis slå en minigolfklubba i läppen på mig. Jag fick åka in och sy, fyra stygn. De gjorde det utan bedöning. Jag kan garantera att det inte är något jag skulle göra om och definitivt inte själv.
I natt har jag haft goda drömmar. Jag träffade barnen. Vi hade det så bra. Man vill inte vakna då, längtar så.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar