tisdag 28 augusti 2012

Skolans värld

Har funderat en del på hur barn far illa i skolan.
Inte genom mobbing utan genom att de inte når målen som man så fint satt upp. De klarar det inte och ändå skickas de högre och högre trots att de inte klarar av de lägre årskurserna
Att komma upp i sjuan och inte ens klara Åk 3 eller 5 i svenska eller matte gör att ett sådant barn misslyckas varenda dag.
Har kollegor som berättar om elever som kommer nu till Åk 7 som inte ens kan klockan eller vet vilken månad eller årstid det är. Hur kan man ens drömma om att ett sådant barn skall få det stöd och den hjälpen de behöver om det sedan sitter ett antal sådanna barn i samma klass. Vad för hjälp kommer andra elever att få om 1/3 av eleverna har problem eller diagnoser?
Skall lägga till att siffrorna inte är tagna ur luften utan ur verkligheten och inte bara ur en klass utan flera.
Hur kan någon ens inbilla sig att de skulle komma ikapp när de inte ens hänger med i det man går igenom.

Tror inte att personer på riksdags nivå är medvetna om det. Sedan skall det utifrån det funderas över vad man kan göra för en sådan elev i ett klassrum med nästan 30 andra. Hur skall man som lärare orka och hinna? Se varje individ, stötta varje elev med svårigheter.
Om man har 15-20 handlednings elever varav närmare 10 tillhör den skaran. Man skall planera och förbereda sina lektioner, man skall ha möten, gå på möten, planera och ha utvecklingssamtal, handledarsamtal och göra prov och rätta dem. Du skall hinna uppdatera dig i ditt ämne.

för de elever som behöver stöd skall det skrivas orosblanketter för att det skall ju dokumenteras vad som är gjort.  Sedan skall det utredas vad man kan göra för barnet i fråga. sedan skall det skrivas åtgärdsblanketter och talas med kollegor om de upplever problemet och på vilket sätt de anser att barnet behöver hjläp. Man skall ha föräldrarnas tillstånd att gå vidare, vilket inte alltid r självklart även om man kan tycka det och sist rektors godkännade och namnunderskrift.
Det skall följas upp efter ett par veckor för att se om åtgärderna kommit igång och funderar och så skall man följa upp efter 6-8 veckor.

Jag förstår att lärare protesterar och klagar över arbetsbördan. Jag förstår också att det måste finnas många elever som mår dårligt i systemet. Att aldrig få känna att man lyckas, att ständigt ligga efter. Att känna sig utanför för att man inte förstår.  Kanske inte våga fråga för att man inte vill känna sig dum eller utanför.
Tror på tesen att det kan vara anledningen att många blir utåtagerande för att inte visa att de inte förstår, inte är med.

Det finns ju barn personer som inte har läshuvud. Ändå skall alla förberedas för högskolan för den måste ju alla gå...

Det finns många områden gällande barn som behöver ses över.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar