Ger bort sina barn.

Har i helgen ringt runt för att se om jag kunde skaka fram ett familjehem. Vet inte hur mycket vårt ärende påverkat men det är svårt att få familjehem överallt. Fick kännedom om en familj där tre barn skall placeras. Mamman "vill inte ha dem längre" eftersom hon träffat en ny man. Kommunen hade ett hem där en placering var på väg ut men nu ändrade det sig och plötsligt måste de även flytta och byta skolan. Det är så synd om de inte kan få behålla den enda lilla trygghet de har utan måste byta allt.
Hur man kan ge upp sina barn på det viset, av en sådan orsak begriper jag inte.
Det är sådanna kontraster mot vad vi själva gått igenom. Jag skulle aldrig ge upp "mina".
Jag skulle vilja ta dem men kan inte eftersom vi då måste möblera om och ta barnens rum. Eftersom vi inte vill riskera att någon säger att ni har fullt så "våra" inte kan flytta hem igen om vi skulle lyckas få det dit. Så mycket de tagit ifrån oss. Önskan att hjälpa fler, stor familj....

Hösten närmar sig med stormsteg. Det börjar bli kallt trots att det känns som om vi inte haft någon sommar alls. Ännu en sommar utan att barnen är hemma.
Så mycket minnen. Håller på att få kycklingar. Sena men så blir det ibland.
Minns hur flickan älskade att vara med och titta på då de kläcktes. Att få hålla dumbollarna i händerna kräver ju att man är försiktig.
Trädgården väller över av frukt. Plockade över två liter björnbär i går och det var bara en bråkdel av vad som blir på plantan. Äpplen ligger lite varstans och plommon är det massor. Gurkor, tomater och psysalis i växthuset. vinbär, krusbär och hallon är över"blommade" och avplockade. Ännu en av hennes favoritsysselsättningar. Att springa runt och kolla vad som m,ognat sedan dagen innan och provsmaka.

Sonen bygger och grejar ute med pappa vilket även pojken älskade. Han var nog mer jordbrukare än vad sonen är. Minnen som sköljer över en. Som både är sköna men även smärtsamma eftersom barnen inte längre är här. Eftersom vi vet hur mycket de längtar hit efter allt det där som var deras.