onsdag 6 juni 2012

Vill ha dig

Är ute på vift och fick inte med laddaren till telefonen. Man upptäcker hur beroende av tekniken man gjort sig.

Då jag väckte sonen idag och tänkte gå ner igen ropade han,
"Mamma vart tar du vägen jag vill ju ha dig"
. Jag fick gå tillbaka och krypa ner och krama honom en stund. Då jag gick ner igen kom jag att tänka på en annan som sa samma sak för två år sedan. Som grät ut sin sorg, saknad, längtan och frustration över att ha förlorat oss, då till min man.
Jag vill ha dig pappa, jag vill ha dig.
Att behöva någon, känna sig beroende av, inte bara vilja vara med utan vilja ha någon helt förbehållslöst är något helt annat. Det är att älska någon på riktigt.

2 kommentarer:

  1. Så sorgligt, gråter när jag läser... Styrka till er!

    SvaraRadera
  2. Hemskt .. har inte glömt bort er kamp ..

    SvaraRadera