tisdag 5 juni 2012

Barnkonventionen bra javisst

Maria Larsson har skrivit ett nytt debattinlägg.
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/barns-rattigheter-ska-sjalvklart-starkas_7250267.svd
Hon vill att barnkonventionen skall bli lag. Det borde den ha varit för länge sedan.
Hon har suttit i riksdagen i 5 år och det har visserligen hänt en hel del men det är för lite, går för sakta och är mer ord än handling. Hon hävdar ju nu (och har tillsatt 500 miljoner) för att det inte skall hända igen.

Anne en av de drabbade i vanvårdsutredningen bloggar om att det händer än idag, just nu: http://anneskaner.wordpress.com/2012/06/03/barn-utsatts-inte-for-vanvard-efter-1980-enligt-politikerna/#more-1744272
Hon skriver:
Det finns men ett viktigt men – efter 1980 gäller inte frågan om vanvård i den svenka socialtjänsten – åtminstone inte vad gäller placerade och omhändertagna barn. De finns inte bara och någon vanvård av barn förekommer inte då och inte nu. I utredningarna hänvisas till att preskriptionstiden inte är helt klar. Vidare nämns att förövarna finns i livet, vilket skulle kunna leda till förtalsdiskussion.

Resonemanget är märkligt, ersättningsfrågan är inte ett avgörande mellan enskilda förövare och utsatt, utan en uppgörelse mellan Staten och den utsatte. Med andra ord finns ingen diskussion om att förövarna skulle vara en del i ersättningsfrågan.

Vidare pekar juristerna på Likabehandlingsprincipen, lagstadgad princip som innebär att myndigheter skall beakta allas likhet inför lagen. Genom att exkludera gruppen, åtminstone 1980-2000 görs det.
Utsatta efter 1980 har inte vanvårdats och samhället har inte brustit i sitt ansvar vad gäller tillsyn och omsorg av den här gruppen. Ändå finns det åtskilliga berättelser som såväl sexuella övergrepp som misshandel, som brister i socialtjänstens hantering av omhändertagna mellan 1980-2000.

Som sagt det händer än i dag och skall man förhindra att det inte händer igen måste man ser till att det blir konsekvenser för de som gör det, utsätter barn för misshandel, vanvård eller kränkningar av annat slag.
Det måste bli konsekvenser då man gör fel och kännbara sådanna så att det avskräcker från att göra om det, eller att andra skall göra det.
Det skall inte vara möjligt att begå så mycket, många fel och sedan gå fri utan ansvar då man fördärvat ett barns liv.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar