Inte jag som fattar eller...

Upptäckte att det var ett längre inslag av både Per-Olov Hermansson och Henry Sandahl på radion http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=95&artikel=5153528
Där säger Hermansson att mail emellan nämnd och förvaltning eller emellan nämndeledamöter inte behöver diarieföras.
Advokaten var anställd, hade fullmakt av nämnden och därför var en del av nämnden därför ansåg han inte att hans mail behövde diarieföras.
Men det är fel.
Tex familjehem är också anställda av nämnden (de har visserligen inte fullmakt)men deras mail till förvaltning måste diarieföras. Mail från politiker till förvaltning måste och skall diarieföras. Likaså brev mellan förvaltning och politiker.

Sedan skall alla brev/mail som har betydels diarieföras. Hur kan man anse att ett mail där advokaten två dagar efter att han fått uppdraget inte kan fullfölja det inte skulle vara viktigt nog att diarieföra?

Fel på fel har gjorts och görs fortfarande och när jag försöker väcka får jag höra att det är jag som har fel.
När det tillsist ändå kommer till ytan, upptäcks skall det inte spela någon roll. Man skall lägga bakom sig, inte bry sig och inte rätta till felaktigheterna.

Någon har i inläggen under inslaget hävdat att domen bygger på fakta och då spelar det ingen roll att advokaten inte var på plats.

Nej advokaten var inte där men det var inte allt han inte gjorde.
Han kallade inte heller vittnen han lovat, han förberedde inte de vittnen han kallat, han lämnade inte in dokumentation som fanns och som visade att motståndarsidan ljög. Han använde inte prejudicerande domar som hade satt vårt ärende i ett annat ljus därför att de var fastställda i Europadomstolen.
Nu i efterskott hävdar han att inget av det spelar någon roll. Andra hävdar att jag överreagerar, det var ju en annan advokat där. Domen bygger på fakta. Men så är det inte. Man undanhöll fakta och använde inte det som fanns.

På radion säger Henry att det antagligen fanns en dold agenda och det ser faktiskt så ut.
I advokatens svar på anmälan skriver han att jag missuppfattat syftet med rättegången.
Min uppfattning om rättegången var att man hade gjort fel vilket var uppenbart efter socialstyrelsens kritik. Med ny nämnd, nya politiker skulle man nu rätta till och barnen skulle hem dit där nämnden ansåg att de skulle må bäst.
Nämnden och vi hade samma åsikt.
Man förlorade i första instans.
Det var ju därför de överklagat och det var vad han skulle driva.
Advokat Olsson skriver att han har drivit nämnden linje och jag har missupfattat syftet och är besviken för att det inte blev som jag ville. Men det var ju även vad nämnden ville.

Om jag missuppfattat syftet och jag har den åsikt som jag just beskrev så undrar jag vad han hade för syfte.
Han skriver att den stora frågan var vart barnen skulle bo utifrån tiden för rättens avgörande men det stämmer heller inte.
Det hade nämnde redan bestämt, att det var hos oss. Det var ju därför man överklagade och det var vad han skulle driva.

Han, precis som så många andra under den här resans gång, hävdar nu att trots att han gjort så fel så spelar det ingen roll.

Han hävdar att det inte spelar någon roll vilka fel jag än med vittnens hjälp visar att han gjort, att han inte var på plats att han skrivit på upprop där det står att familjehem bara är förtäckta adoptionsbyråer, att han drivit Per-Olovs kampanj för att hamna i riksdagen vilket gör att man kan ifrågasätta vems ärende han gick ordförandes eller nämndens, om de överhuvudet taget var det samma.
Han drar nu i sitt försvar till med siffror som inte stämmer för att bevisa något som heller inte stämmer.
Han drar in vittnen som inte bekräftar hans påstående , han trodde väl inte att jag skulle kolla upp det och de hade inte vetat om jag inte kontaktat dem och frågat hur det låg till.
Han hävdar å ena sidan att jag inte förstått min uppgift, att jag bara var vittne medan han å andra sidan säger att han själv har inte gjort några fel utan att det var jag som gjorde att han förlorade. Trots att jag bara var ett av flera vittnen, inte betydde mer än någon annan.

Såhär har det ju varit hela tiden, ända från början.
Först anklagades jag för att vara en hysterisk fostermamma som inte accepterade ett taget beslut. Ett beslut som fortfarande inte är taget. Då vi försöker tala om det för nämnde kommer våra brev inte fram. Då vi går direkt till politikerna och de agerar så anmäls de.

Vi krittiserar att det inte fanns vård och genomförandeplaner sedan får vi skriftligt veta att vi sades upp för att det som inte fanns inte kunde fullföljas. men det är jag som bråkar i onödan, som inte förstått mitt uppdrag, som inte kan släppa taget.
Sedan krittiserar socialstyrelsen gravt att det saknas vård och genomförande planer, men det är fortfaraden jag som bråkar i onödan.

När det väl blir offentligt att vi inte har gjort fel, att det inte var vi som orsakade allt detta så skall det plötsligt inte spela någon roll. All gammal skit skall ändå stå kvar utan att rättas till.
Vi har begärt rättelse vilket vi har rätt till enligt lag. Man skyller på än det ena än det andra för att slippa.
Nu i en av de sista kontakterna hävdar man att det är så länge sedan så det inte skulle behövas. Man har även menat att det räckte med att lägga min begäran om rättelse som bilaga. Jag påpekade att då är det inte säkert att den kom med om dokumenten lämnades ut. Jo lovade man.
Sedan då dokumentet lämnas ut till rätt lämnas inte bilagan med så rättelsen synns inte iallfall. Ändå hävdar en del att rätten fick tillgång till allt, eller.

I något svar jag får hävdar kommunens jurist att man bara kan begära rättelse i rena fel då det gäller personuppgifter. Jag skriver till socialstyrelsen och de säger att nej det gäller allt runt en person. Jag mailar det och får till svar att så tolkar de det inte.
Hon hävdar sedan att jag fått rättelse för det har någon påstått och jag svarar att det har jag inte och undar varför jag då skulle stå på mig och fortsätta kräva något jag redan fått? Då behövs det ju inte.
Jag var på möte med den nya socialchefen och han lovade mig att titta på det sedan har ingenting hänt.

Nu skyller man på att det skulle ta så lång tid för det är ju så mycket.
Med så är det inte heller.
Vår akt som skulle beskriva 6 månader som de påstår var så turbulenta att de fick omplacera barnen är på 8 sidor.
Socialstyrelsen har konstaterat att det inte finns någora belägg för de påståenden man hade från början alltså skall de bort. Ändå står de kvar. Advokaten kallade inte ens någon som kunde tala om hur det var och inte heller bemötte han det eller ifrågasatte det. Rätten påstås ju ändå enlgit en del haft all info som de behövde.

Skolan har begärt rättelse i varenda kontakt som de haft med förvaltningen ändå står påståendena kvar om att skolan skulle ha sagt... och de lämnas utan att det synns att det begärts rättelse till rätten.
De utredningar man påstår sig ha gjort trots att vi vare sig bor i eller arbetar åt kommunen skall egentligen bara strimlas. De är olagliga.
Man får inte utreda någon som inte bor i eller arbetar åt kommunen sedan kan man inte utreda någon utan att ha någon kontakat. Ändå finns de kvar. De lämnas också till rätt och advokaten bemöter dem inte. Men rätten hade ju tillgång till allt underlag eller?

Man påstår att vi fått rätta till för det har någon sagt så det skulle vara nog, det borde räcka i deras ögon.
Nu kommer det fram att man inte diariefört eller informerat som man gjort, vad som hänt eller om det är som man påstår. Ändå är det jag som bråkat under lång tid helt i onödan, eller?
Nu menar man att vi skall lägga allt bakom oss och gå vidare, dvs låta det vara som det är, utan rättelse.
Allt är ju skött som det skall. Socialstyrelsen har ju sagt att de gör det de skall nu.
Då jag talade med M. Thörn sist och kastade det på honom sa han nja vi har bara sagt att det vi tittat på såg Ok ut resten har vi inte uttalat oss om.

Ändå anklagas jag för att inte fatta när jag skall ge mig.
De flesta orkar inte. Ger upp och så får det vara som det är men jag vägrar.

Man skall inte få behandla folk såhär.

Varje sak får jag slåss för och när det upptäcks att det var fel att man har gjort fel hävdar man att det inte skulle spela någon roll och under hela resans gång så är det jag som framställs som boven i dramat, hon som inte inser när det är dags att ge sig som inte förstå när jag skall sluta.
Hon som bara bråkar.
Insändare hävdar att nu har barnen det så bra i sin nya familj i umgänget med sin bio mamma. Vad vet de om det? Ingenting vill jag påstå, de vet ju inte ens om de träffas överhuvudet taget.
Jag bemöter det inte för att inte äventyra det vi äntligen uppnått. Sedan får ni gissa själva vad det innebär.
Det räcker inte i vare sig våra eller barnens ögon men man får vara glad för det lilla.

Men jag blir så frustrerad över alla påståenden och alla lögner.
Allt gick ju rätt till på rättegången eller?
De hade väl tillgång till allt eller?
Nämnden hade ju tillgång till allt för att kunna ta rätt beslut eller?

Nej just det vissa mail eller brev har ju inte diarieförts och inte har man heller informerat om vissa saker för nämnden. Det var likadant vad gäller rättegången. Saker som hade betydelse som hade avgjort om man bytt ut advokaten.
Advokaten som gjorde sitt jobb trots att han inte var där, för det var väl det "enda" fel han gjorde?
Rätten fick ju tillgång till allt?
Det är ju det jag skriker och gapar om och försöker tala om att så inte är fallet ändå anklagas jag för att inte fatta.