Skickade svar på den inbjudna vi fick men väntar på svar ifrån dem.
Nu på morgonen hittade jag en krönika. http://www.dagensjuridik.se/2012/03/varfor-hor-vi-inte-barnen Skribenten tar upp att barn hörs alltför sällan. Att barns vilja visserligen inte alltid är detsamma som vad som är bäst för dem men att inte heller äldre barn kallas på domstolsförhandlingar i ärenden runt dem.
”barnet själv, även om hon eller han är äldre än 15 och 16 år, syns och hörs för det mesta inte i rättssalen överhuvudtaget”Så bra skrivet.
Det finns risker med att barnet hörs i rättssalen, risker som i och för sig finns även om barnet inte hörs - men det finns också risker med att inte höra barnet i rättssalen - inte minst risken att rätten beaktar och anpassar ett avgörande utifrån en felaktig bild av ett barns vilja. Jo - den risken finns måhända alltid, men vikten av att minimera risken bör inte bageteliseras.
Det är barnet som målet handlar om och det är barnet som lever i konsekvenserna av en utdragen rättsprocess och i konsekvenserna av processens utgång, för lång tid framåt av sin barndom och sitt liv.
Det är viktigt att barnet som huvudperson, i betydligt större utsträckning än vad som sker idag, faktiskt kan höras av rätten. Och vikten av att barn bör höras betydligt mer än vad som sker idag förstärks också av de bristfälliga utredningar som trots allt finns i vårdnadsmål där inte minst opartiskheten är en aning svajande. Vikten av att barnet hörs av rätten förstärks också av att oavsett hur opartisk en utredning än skulle vara så är utredningen också en färskvara som bör redogöra för barnets vilja - här och nu.
Och vikten av att barn hörs betydligt mer än vad som sker idag förstärks dessutom ytterligare beaktande själva syftet med processrättsliga principer som omedelbarhetsprincipen, koncentrationsprincipen, och principer om fri bevisföring och fri bevisvärdering - viktiga principer som har till syfte att säkerställa att rättens möjlighet att fatta ett riktigt avgörande baseras på så färska och tillförlitliga uppgifter som möjligt och utifrån en så klar bild av verkligheten vid huvudförhandlingstillfället, som möjligt.
Utifrån barns centrala huvudroll i målet, utifrån att det är barnet som lever i konsekvenserna av processen och dess utgång och beaktande de bristfälliga utredningarna gällande inte minst partiskhet samt beaktande rådande rättsliga principer - så är det ändå underligt att barnen inte hörs i vårdnadsmålen i betydligt högre utsträckning än vad som sker idag.
Skyddsaspekterna är beundransvärda och ganska självklara men barnet är ju redan utsatt".
Som jag ser det är den största risken att barnen inte känner sig trygga nog att säga det de egentligen tycker utan det en eller annan part vill. Ex i vårdnadstvister där mamman eller pappan påverkar dem så att de inte vågar säga något positivt om den andre. Det gäller att personalen har kunskap om hur barn fungerar och ännu viktigare att man ställer rätt frågor.
Gång på gång framförs att barnens röst inte hörs.
Sitter samtidigt och lyssnar till en debatt i riksdagen runt att ensamstående kvinnor skall få inseminera men även om surrogatmödraskap. Man kan tycka vad man vill om det men det jag fuderar på är hur många kvinnor som väljer att skaffa barn utan man. Tror inte att det är så många. På en föreningssida står det:
Under förra året anmäldes 60 barn som föddes genom insemination till föreningen. Enligt Femmis egna beräkningar föddes totalt cirka 150 barn förra året genom insemination utomlands.Det som irriterar mig är politikernasx sätt att agera, att man kämpar så för vuxna och deras ”rätt” även om de inte är så många medan man lämnar alla de 400 barn som får hela sin anknytning hos familjehemmet utan trygghet, utan rätt till det de ser som sitt utan lagar eller stöd. Är det för att den ena gruppen är vuxna, kan rösta och hörs och den andra är barn utan rösträtt och utan röst?
Det är vad jag tror.
Men jag (som är ensamstående tvåbarnsmamma mha klinik i Danmark) fattar faktiskt inte varför du vill jämföra dessa två olika frågor.
SvaraRaderaAtt det finns myndighetsmissbruk och felaktiga beslut när det gäller en grupp barn ska väl inte utesluta att en annan grupp barn får laglig status i Sverige?
Det är skandal att banen inte hörs alls och det har ju blivit bevisat på så många sätt men inte lösts. Det är ett systemfel som går tillbaka många decennium.
Vi har olika perspektiv förstår jag (jag trodde hela tiden att vi hade samma perspektiv - barnens bästa i centrum) men nu ser jag ett missunnsamt drag - jag fattar inte varför ett önskat, planerat och efterlängtat barn inte ska få födas bara för att socialtjänsten misslyckas med sitt uppdrag. Tråkigt att spela ut de ena mot de andra.
Argumentet att dessa barn (längtansbarn till ensamstående) skulle ha det dåligt stämmer inte - all forskning som finns visar att dessa barn i snitt har det lika bra eller bättre än snittbarnet i en kärnfamilj.
Nä. Att ställa barn mot barn kan väl inte leda framåt?
Jag jämför inte frågorna utan politikernas sätt att agera. Ex har Maria L tidigare sagt att hon inte går in i enskilda ärenden då har jag över 70 ärenden men skriver debattinlägg runt den familj där pappan tvingade sin dotter att spela sjuk för att han skule få ersättning.
SvaraRaderaHär kämpar man för 150 > kvinnors "rätt" men struntar i att 400 barn inte har någon trygghet i lagen.
DEt är i båda fallen barnen som får ta konsekvenserna för politikernas flathet.
Debatten som pågår nu runt de barn som föds genom insemination handlar inte om deras lagliga status utan om det skall bli lagligt att göra insemination som ensamstående i Sverige eller inte. Det handlar alltså inte om barnen utan om kvinnors rätt till att göra det här. Jag har inte diskuterat om kvinnor skall eller inte skall skaffa barn själva.
Ingen har sagt att att dessa barn inte skall få födas men diskussionen som pågår handlar om det skall bli tillåtet att göra dem här i Svergie. Självklart är de lika älskade, önskade och efterlängtade ibland kanske mer än andra barn. Jag spelar med andra ord inte ut det ena mot det andra. Jag har inte lagt några aspektiver i om dessa barn har det bättre eller sämre än andra utan reagerar som sagt på politikernas sätt att försvara de som kan göra sig hörda men verkar strunta i de som inte kan det.
Ja men vi pratar om två saker:
SvaraRadera1 - rätten att få skaffa barn oavsett civilstånd 8mammornas rätt att få "agera" på sin barnlängtan) Det vi pratar om där är inte att man vill ha behandlingen betald av staten utan att få rätten att tex få sin fertilitet utredd av en gynekolog utan att behöva ha en partner
2 - de barn som redan finns ska inte behöva vara tillkomna "olagligt" - de ska kunna ha samma rätt som andra barn till icke-kärnfamiljer (typ homosexuella par)
Detta är en kort blip i diskussionerna i riksdagen - sedan försvinner det.
Kampen om barnen du pratar om pågår och diskuteras ständigt (utan att tillräckligt görs) men inom området finns ju tex vanvårdsutredningen och en massa andra röster.
Bara för att man gör fel på ett ställe (400 barn som inte hörs) betyder inte att man måste göra fel på ett annat (ensamståendes assisterad befruktning)
Vad som är fel eller inte kan man alltid ha åsikter om. Det jag driver är utifrån vad vi har gått igenom. Andra får ta sin egen kamp för vad de anser är rätt eller fel. Jag ger mig inte in i diskussionen om insemination är rätt eller fel utan poängterar bara ..igen, att de, politikerna säger en sak och gör en annan.
SvaraRadera