Beordrat slagsida

Idag har jag beordrat slagsida.
Ni minns de gamla slagskeppen i krig som beordrade slagsida.
Skeppen lades upp sida mot sida och sedan gick alla kanoner av mot samma mål. BOOM
För tillfället känns det som om vi är många som kämpar för barns rättigheter men alla riktar vi kanonerna mot olika mål.
Därför har jag idag kontaktat alla jag har kontakt med eller som själva drabbats eller på annan sätt har insyn i hur det fungerar eller inte fungerar. Jag har beordrat slagsida. Alla tillsammans mot samma mål. Målet är att få till en granskning av socialtjänstlagen.
Får se vad det ger eller o det ger något alls.
Man måste iallafall försöka.

I morse var det i press att det blir kritik även i ärendet runt familjen som anklagades för att ha skakat sina barn i Halmstad. http://www.tv4.se/nyheter/lokalt
Trots att de får kritik så vägrar socialförvaltningen att ge dem en ursäkt. De menar att de fått den bara för att de sagt att det var tråkigt att de känt sig kränkta. Men det är inte samma sak som att erkänna att man gjort fel. Det är ju snarare tvärtom, som om de menar att Ok du känner dig kränkt men det är inte vår uppfattning. Det är ju synd att du känner det så.
Varför sitter det så långt in med en ursäkt? Varför skall det vara så svårt att säga: Ok vi gjorde fel. Vi skall försöka bättra oss lära av misstagen och göra vad vi kan för att det inte skall hända igen.
Nej man får höra allt från att de bett om ursäkt men med andra ord, att socialstyrelsen inte krävt det eller att de avvaktar till eventuella polisanmälningar visar om de gjort fel.
Förstår de inte att enda sättet att ta sig vidare är att sopa upp bakåt. Man kan inte glömma och gå vidare om såren är öppna och blödande, om de skaver varenda dag. Att varenda dag se och leva i konsekvenserna av vad som hänt och inte så sällan få hör att det ändå var eller är du som orsakar eller orsakade problemen, trots kritik.
Att de som orsakat alltihop menar att nu skall vi glömma det som hänt och gå vidare.
Nej börja med att rätta till det som var fel. Stå för vad som hänt, be om ursäkt och gör vad ni kan för att rätta till. Först då kan en helandeproccess börja, först då kan man lägga bakom sig och gå vidare.
Om det är så lite som behövs varför skall det vara så svårt?