Fängelse barn

I DN idag skriver de om att det blir fler och fler barn i fängelse. http://www.svd.se/nyheter/inrikes/fler-barn-i-fangelse_6753269.svd
Barnen följer med i de fall det bedöms som skadligt för dem att separeras från mamman. Här tar man anknytningen på allvar så barn t.o.m. hamnar i fängelse. De flesta kvinnoanstalter har därför anpassats för att kunna ha barn boende där.
Missförstå mig rätt men jag tycker att det är bra.
Självklart får det inte vara för långa straff, inte heller straff för vilka brott som helst.
Men är det en kvinna med ett litet barn som döms för brott där det inte handlar om föräldrar förmågan ex. bedrägeri, ekonomiska eller liknande brott. Personer där deras sätt att leva normalt inte är ett problem för barnen,
… det blev lite dubbelt kände jag eftersom att hamna i fängelse faktiskt medför att det får konsekvenser för barnet.
Men jag menar om man ändå klarar av att vara en bra mamma så tycker jag att det är bra att man låter barnet vara kvar hos mamman så att anknytningen inte bryts.
(Det borde även gälla pappor i den situationen.)
Men ett riktigt litet barn bryr sig nog inte så mycket om vart det bor bara det får vara med mamma.
Det är väl snarare så att väldigt många barn far omkring mer än de egentligen mår bra utav bara för att mamman skall hinna så mycket eller för att hon blir skogstokig av att inte träffa folk dvs. vuxna, och vill ha stimulans.

Jag tror att små barn mår bäst av att vara hemma och ha lugn och ro men få vara med och stimuleras i vardagen.
Vi lekte sällan med "våra" barn men de var alltid med. Vi tog istället extra tid för att vi skulle hinna med det vi behövde göra trots att de var med. Mockade vi i stallet var de med. De hade varsin liten skyffel och kvast. Rensade vi eller krattade så var de med. Lagade jag mat eller bakade var de med. De måttade eler stekte. De vände pannkakor eller vispade. Städade vi hade ett damsugarmunstycke och låtsas suga med eller en sopborste. Det gick bra att åka på damsugaren också... det var ju så mycket luft i den att annars kanske den lyfte och då var det bra att de satt på den så den stannade på backen. Ett mycket vikigt jobb...
De var med i det som hände och de var med och planerade. De var med och bestämde. De kände sig viktiga eftersom de hjälpte till.

Det största problemet här i artikeln är bara att det inte finns verksamhet för barn på fängelserna. Men det är väl ingen omöjlighet att ordna verksamhet för de större barnen precis som det är verksamhet för de intagna. Dagis så de får träffa andra barn och aktiveras då mamma ”jobbar” med de aktiviteter som man har på ett fängelse.

Sammanfattningsvis är det ändå glädjande tycker jag att man ser anknytningen som något viktigt. Man har tagit till sig och utgår ifrån vad som är viktigt för barnet, barnets behov av någon som betyder något för det. Det är ett barnperspektiv i mina ögon.

Det är ju det man inte gör i vårt fall. Fastän man konstaterar att barnen har hela sin anknytning hos oss får de inte flytta "hem" och vi är de som är viktiga för dem ändå är det oss de får träffa minst.
Här är anknytningen det man tar minst hänsyn till.
Hur viktig den skall vara ville man ju, förlåt ville ju inte ordförande eller socialdemokraterna ens få testat trots att det var vad man ville ha prövat som ett prejudicerande ärende från början.