tisdag 3 januari 2012

En till

Idag har jag talat med en till.
En familj som haft en flicka i tre och ett halvt år. Hon om då hon var ca ett år.
Hon omplacerades 5 dagar innan jul och de sades upp på socialkontoret.
De fick hämta en påse med hennes saker och sedan hämtades flickan på dagis.
Nu skall man se om det går att få ihop en anknytning med mamman genom att placera dem på ett hem tillsammans.

Som hon sa; ”man trodde i sin enfald att socialtjänsterna runt om i landet efter programmen om oss hade satt sig ner och diskuterat hur man skal säkerställa att det inte händer där men det var väl för mycket att hoppas på”.

Visst jag har inte hela bilden men det finns bara tre skäl att omplacera barn på det sättet. Det är fara för barnets liv, grav misskötsel eller sexuellt utnyttjande. Jag ringde ordföranden och hon kunde iallafall bekräfta att de skälen inte fanns även om hon inte kunde diskutera ärendet. Hon menade att det fanns skäl utifrån det hon fått vetskap om. Men att rycka upp ett barn över dagen utan de anledningarna utan att få säja adjö eller få en förklaring är för mig helt oacceptabelt.
Den förra handläggaren hade talat om vårdnadsöverflyttning utifrån att hon bott så länge, en annan handläggare gör en annan bedömning bara på ett par månader.

Det måste bli en ändring i det här landet. Barnperspektivet måste bli tydligare och det måste framför allt bli vägledande.

1 kommentar:

  1. Enligt högst chefen så var det vi som sagt upp placeringen.Så fruktansvärt hemskt när en handläggare ljuger för sin chef. Vi har inte sagt upp någonting.
    Vi lever nu en dag i taget och försöker komma över sorgen efter flickan.En del dagar är det bra, andra är jobbigare.Flickans Bup är rasande, de vill att vi ska få träffa henne för att göra ett avslut, chefen säger att vi ska få det, men veckorna bara går.

    SvaraRadera