Gör rätt= lugn och ro

Har egentligen inget att skriva om och ingen energi att göra det med heller.

Fick av polisen frågan om vårt ärende var ett s.k. Klagomålsärende.
Det visste jag inte vad det var men man kan tydligen begära att det skall klagomåls hanteras och då måste de gå igenom hela ärendet och se vad som är fel och rätta till dem.
Så jag mailade ner min begäran. Det tog nästan tre veckor innan jag fick svar i veckan att jag nekades med hänvisning till att vi inte är part? ?? Sedan stod det att ärende är avslutat???

Är vi inte part i vårt eget ärende? Och vaddå avslutat? Och när jag begärde ut vår akt i våras var den inte avslutad trots att det var två år sedan vi sades upp. Barnen är fortfaraden placerade och så länge de betalar ut för förlorad arbetsinkomst vid umgängena måste de ha ett pågående ärende på oss. De får inte /kan inte betala ut något till oss utan att ha ett ärende.
Jag förstår inte att det skall vara så svårt att göra det de skall, att följa lagen.

Är så förvånad att de fortsätter, det har kostat dem miljoner och de har det jättejobbigt nere på förvaltningen, flera är polisanmälda, de verkar även ha svårt att få folk till tjänsterna de söker och har svårt att behålla personal och ändå motarbetar de vartenda förslag då det gäller barnen och oss, de ”strular” med varenda kontakt vi har.
Förstår de inte att om de vill ha lite lugn och ro borde de vinlägga sig vid att göra det de skall på rätt sätt och se till att vi fick umgängen här hemma så pass ofta så att vi var nöjda så kanske det blev tyst och de fick lite lugn och ro. Nej då.
Vi har bett om telefonkontakt med barnen vid deras födelsedagar men har inte fått det hitintills trots att de vet att vi har både adress och telefonnummer. Vi har låtit bli att ringa för att visa vår goda vilja men det blir bara löjligt då de nekar oss kontakt med hänvisning till sekretess. Vi är både utredda och godkända som familjehem och det borde inte vara några problem för familjen att ha en kontakt med oss. Det har ju konstaterats att barnen har hela sin anknytning hos oss ändå plockas vi gång på gång bort ifrån dem och de vänder allt som händer mot oss om det går.

Man kan undra vem det är som är så negativ till oss och som har sådan makt över ärendet på förvaltningen. Vem som kan påverka så mycket.

Satt på väg hem i bilen häromkvällen och tänkte att det är ju precis så man säkert gjort på många håll, tröttar ut folk så de inte orkar protestera längre, uppgiven trött och ledsen och jag kände mig så arg. Mig triggar det nästan mer. Förstår de inte att jag kommer fortsätta protestera så länge de gör fel, fortsätta anmäla de som inte kan göra sitt jobb som de skall. Det tråkiga är att det inte borde vara min uppgift utan cheferna därnere men ännu har jag inte träffat någon som inte gått ”på” den bild som målats upp av oss trots att den konstaterats vara fel, ingen som verkar våga sätta ner foten och ändra på alla felaktigheter. Fortfaraden stöter jag på personal med den bild av oss som de första handläggarna hade, de som hade så fel. Det är inte jag som kostat dem miljoner utan det är de och dem behåller man. Det är inte jag som orsakat haveriet utan det är bara tack vare bl.a. mig som det upptäcktes. Personalen levde ju under en mobbingsituation som antagligen ingen ville fortsätta arbeta under och sedan får jag skulden men det är ju barnen som får ta konsekvenserna.