Det kanske ordnar sig

Vi tittade ju som sagt på ”Så mycket bättre” och det var en låt till som jag bara älskade. Det är E-type som tolkade Timbuktu´s låt.
”Det kanske löser sig” http://www.youtube.com/watch?v=dVQNpbAEqXc
Texten handlar om att bli med barn oplanerat men han gjorde om den lite så det är inte lika tydligt som i originalet.
Texten är bitvis helt underbar.

”Det är lät att va´ efterklok.” Visst men det känns ändå som jag inte kunnat göra något annat än det jag gjort.
Sedan för mig ilskan som gjorde att man började agera istället för att gräva ner sig.
”Jag kastar bollen och ser var den landar jag låter den studsa och ser vart den hamnar”. Precis så är det jag planerar inte vad jag gör eftersom jag egentligen inte kan göra något alls.

”Jag vet var jag är men inte vart jag hamnar. Jag både trevar och famlar och andas.” ”
Saknaden som gör ont rent fysiskt så man tappar andan ibland.
"Och jag vet som vanligt inte hur vi ska lösa dem eller komma över dem
här sakerna som står mellan oss och total lycka”.
Ja vår lycka har de förstört på alla sätt.

Och så refrängen, jag bara älskar texten. Som tur är har sonen samma smak som jag så nu dånar den i huset::
”Det kanske ordnar sig, det gör det alltid, det kanske löser sig så brukar allt bli, det kommer fixa sig till slut, de é inget tvivel om…fast nu känns skiten sur och flera mil ifrån det ordnar sig”.
Det är precis så det känns. Det är ju vad jag hoppats på i två år även om det just nu känns det som flera mil ifrån att det skall ordna sig men att det kommer ordnar sig är ju vad vi fortfaraden hoppas på.

Jag hämtar kraft ur texten och låter den sjunka in samtidigt som saknaden efter de små värker i bröstet och det gör ont i magen så man tappar andan:
"Det kanske ordnar sig, det gör det alltid, det kanske löser sig så brukar allt bli, det kommer fixa sig till slut, de é inget tvivel om…"