Bakgrund

Välkommen till min blogg som ursprungligen startade utifrån att vi förlorade två fosterbarn barn som bott hos oss nästan hela sitt liv. Vår berättelse ligger kvar härunder för de som är inte följt oss från början. I början handlade det om vad som hände oss och hur man hanterade hela ärendet ifrån myndigheters håll. Hur utsatt och rättslös man är och hur utlämnad man känner sig.

Jag har bytt forum en gång men det var mest utifrån att det gamla ibland inte accepterade vissa länkar och det hakade upp sig m.m. Det var också en sida där man kunde stängas ner om någon anmälde så jag valde att flytta den hit. Det gjorde jag i oktober 2010.

Då det gäller oss och vårt ärende är det ingen som arbetar för att barnen skall tillbaka till oss. Heller ingen som aktivt jobbar för att vi skall få finnas kvar i barnens liv. Sommaren 2014 dömdes handläggaren och chefen samt ordförande som tog beslutet om omplacering. Det är bara tredje gången tjänstemän döms för tjänstefel vad jag vet. Man har alltså i alla instanser konstaterat att de gjorde fel. Likaså vem som gjorde fel. Ändå gört förvaltningen komunen allt för att plocka bort oss trots kritiken, domen och det faktum att de bott här nästan hela sitt liv och har sin grundanknytning till oss.

Bloggen, som från början handlade om vad jag tvingades göra för att bli hörd. Det jag skrev och har skrivit gjorde jag från början utifrån min frustration över hur de barn vi älskar behandlas och hur myndigheter misskötter sin myndighetsutövning. Men bloggen har mer och mer kommit att bli en politisk blogg där fokus har flyttats från vårt enskilda ärende till att handla om min kamp för att ändra lagar utifrån från alla brister jag uppräckt under vår resa. Jag utgår fortfaraden ifrån Mark men jag har fått och får hela tiden fler och fler berättelser från andra håll. Jag går inte in i ärenden eftersom jag inte har full insyn men ger råd för hur de kan driva själva. Men jag känner igen alldeles för mycket och anser att hela systemet då det gäller socialtjänsten behöver ses över. Allt från utbildning hanteringen, riktlinjer, tolkning och granskning av den.

Jag har engagerat mig politiskt och gjort att jag kan för att förändra situationen främst för utsatta barn men även familjehem som vi själva men även för biologiska föräldrar samt tjänstemännen som arbetar i yrket. Som sagt det som driver mig är behovet av ett bättre barnperspektiv, att inga barn skall behöva slitas ifrån dem de älskar och känner sig trygga med utan väldigt starka väl grundade skäl.


Jag/vi har starta en ny organisation BPIS (barnperspektivet i Sverige) som kommer att jobba för ett tydligare barnperspektiv i Sverige på alla områden som har med barn att göra. www.bpis.nu Vi finns även på facebook. Stödj oss gärna genom att bli medlem. En organisation som har målet att få alla organisationer som arbear för barn att samarbeta för att nå bättre framgång. Vi vill ha ett mycket tydligt barnperspektiv i alla instanser som har med barn att göra, allt från skola, domstolar, andra myndigheter, med personal som är utbildade runt barn och som utgå ifrån barnen och deras bästa. Barnperspektivet måste bli mer än ett fint ord på pappret. Det skall vara något alla jobbar och verkar utifrån.

tisdag 8 november 2011

Intget överklagande

Igår hade de då haft ett möte om de skulle överklaga eller inte.
De röstade 7 mot 6 emot att överklaga.
Ordförande var emot.
Han som sagt till mig att han varit hårdast drivande i att barnen skulle tillbaka. Om de nu ansåg att barnen skulle må bäst av att komma tillbaka till oss borde de ju driva det i alla instanser de behöver annars trodde de ju inte på det fram början. Sedan var ju tanken att se hur rätten ser på barnperspektivet utifrån anknytning och det var ju inte det som testades i rätten Man ville ha ett prejudicerande fall men överklagar inte.

Med alla de fel som var i domen borde man t.o.m. kunnat hävda att den skulle göras om med hänvisning till att den byggde på felaktigheter men det göra man inte. Man lägger sig ner innan med hänvisning till att det inte är någon ide. Nästa instans kommer nog inte att ta det ändå. Men det vet man ju inte innan man testat. Det var som handläggaren sa på socialstyrelsen att om du inte anmäler så är det ditt fel att inget händer. Om du anmäler och vi hittar fel men inte gör något så är det vårt fel. Men det kan också föra med sig att det blir en förändring. Tänk om jag gett upp från början med hänvisning till att det inte var någon ide? Då hade jag aldrig kommit så här långt.

Media var snabba.
Tv 4 Borås ringde och det var ett inslag på kvällen Lägegr ut länk senare.
http://www.bt.se/nyheter/mark/socialnamnden-overklagar-inte-dom-om-fosterbarnen(3020441).gm Tar upp att de inte överklagar.
Det står:
– Lagen är inte skriven så att den tar hänsyn till spädbarnsplacerade fosterbarn, och därför finns det inga prejudicerande aspekter att hänvisa till vid ett överklagande till Högsta förvaltningsdomstolen, säger ordförande Per-Olof Hermansson (KD).
Men det var ju det de ville få testat.

Även i Hallands nyheter
http://hn.se/nyheter/omkretsen/1.1421737-socialnamnden-overklagar-inte

Och på radio sjuhärad.
http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=95&grupp=2894
Man prövar inte. Man borde har gjort det Bl.a . Ordförande i utskottet anser att man borde ha överklagat.

Vad säger man? Det är inte klokt.
Man kunde åtminstone försökt om sedan rätten valt att inte ta upp det så hade det inte varit nämndens fel men nu försöker de inte ens. På grund av att de som aldrig velat att barnen skulle tillbaka och dessutom aktivt arbeat för att det skulle bli så röstar emot.
Upplagd av kl.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)