Hon är på väg att bli bostads lös och då hotar man att ta hennes barn. Varför inte hjälpa henne istället? Hon har jobb och inkomst men får på grund av en psykisk sjukdom råkat i ekonomiska problem och fått betalningsanmärkningar. Därför får hon inte ett eget kontrakt och det är det hon vill ha hjälp med. Men Nej då anmäler man istället oro för hennes barn som skulle fara illa ifall hon inte har bostad. Det är som det står i artikeln huvudlöst.
Pressen blev för stor så hon lades in.
Sjukhuset kontaktade socialen, men fick beskedet att ärendet hade avslagits och ska upp i förvaltningsrätten. Eftersom socialen hänvisade till sekretessen föreslog sjukhuset en vårdplanering. Men socialen meddelade att man inte hade tid för vårdplanering innan patienten blir bostadslös, utan först drygt två veckor senare.
Fick en länk till en liten tankvärd text:
Här beskrivs hur en lärare i New York gjorde det för sin klass. Hon bad dem att göra följande övning: Barnen skulle ta vars ett pappersark. Sedan blev de ombedda att skrynkla ihop det stampa och slå på det och men utan att riva det. Sen bad hon barnen vika bladet, titta på hur smutsigt, fyllt med märken och ärr arket var. Så ombads barnen att säga förlåt till pappersarket. Fast de hade bett om ursäkt och att de hade försökt att släta ut det, var det fortfarande skrynkligt. "Dessa märken kommer aldrig att försvinna, oavsett hur mycket du försöker ta bort dem. Detta motsvarar vad en mobbare gör mot andra. Även om du säger förlåt efteråt, kommer ärren aldrig försvinna." Barnens ansiktsuttryck sade att budskapet hade önskad effekt.Det gäller inte bara mobbing. Barn som utsätts för det ”våra” utsatts för kommer heller aldrig att glömma. Såren kommer aldrig att slätas ut. Ärren kommer att vara kvar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar