Idag är det två år sedan det hemska hände.
Två år sedan vårt liv ramlade i bitar.
Två år sedan livet stannade av för att aldrig mer bli som det var.
Det kan inte vara meningen att vårt liv skulle bli såhär, inte meningen att barnens liv skulle bli såhär och inte heller meningen att några barn skall kunna behandlas såhär.
Längtar så det värker i kroppen. Vill så gärna ta telefonen och bara slå en signal och fråga hur det är. Höra deras röster men jag vet att det kommer att vändas emot oss.
Trodde aldrig för två år sådan att det skulle ta sådan tid. Som min man säger att det skall vara så svårt att rätta till.
Har i alla fall idag bokat biljett till mitt besök hos barnombudsmannen. Har också förhands läst en kommande artikel i en av de största veckotidningarna samt fått en intresse inbjudan att vara med på ett populärt program.
Som en reporter frågade är det inte frustrerande att så många ”backar” oss och ändå händer inget. Jo det är det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar